Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från nyare tiden - En långvarig tvist - Kyrkbänkar och bänkindelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBILDER. 291
i landet. Allestädes hos herrarne sätta de denne främst. Icke sker så¬
dant för hans egen skull utan för hans herres, som honom sändt.» Ännu
mycket mer bör man hedra dem, som Herren över alla herrar sändt för
att förkunna oss frid och salighet, och detta framförallt i kyrkan, »där
de allena fått myndighet att tala, således dem ock vid Herrens altare
allena lämna».
4:o) I Gamla testamentet visas, huru mån Gud varit om altaret samt
huru ingen utan ordinarie präster fick gå in i det allra heligaste, och i
4:e Mosebok 18: 3 befaller Gud, att Leviterna skulle tjäna Aron, sågande:
»Dock skola de intet nalkas intill helgedomens tyg och till altaret, att
både de och I icke skolen dö.»
6:o) Åven i Nya testamentet finnes bevis för, huru prästerskapet i
sin tjänst voro obehindrade från annat folk, och »då prästen Zakarias
gick in i Herrans tempel, var allt folket utanför och bad» etc. Därför
bör nu även ses till, »att vi icke uppsåtligen förse oss mot Guds behag
och vilja» utan i likhet med rikets alla andra kyrkor »lämna våra präster
obehindrade vid Herrans höga altare».
Slutligen uttalas glädje över, att sal. h. landshövdingens hustru va¬
rit så rättvis och nådig i denna sak. »Gud har visst fröjdat hennes själ
igen» för det hon ville hava pastors plats vid altaret.
Ånnu en gång bedes i bevekande ordalag, att saken måtte avgöras
i godo och »dymedelst få tillfälle den ena den andra visa sin vänskap i
god harmoni».
Med denna skrivelse vanns dock icke något. Ett par månader senare
befinnes fröken v. d. Pahlen ha ånyo vändt sig till biskopen och domkapitlet
i denna sak samt besvärat sig över det »oanständiga ting», att herrska¬
pet Rehnberg förflyttat kyrkoherdens stol nedanför sina stolar. Samti¬
digt, säger hon, förflyttades även Kylebergs stolar, men därmed ville hon
för denna gången icke besvära domkapitlet.
Major Rehnberg gav nu med sig, och av en till domkapitlet en må¬
nad senare av fröken v. d. P. ytterligare insänd skrivelse inhämtas, att
herrskapet R. nu beslutat, att de ville återlämna kyrkoherden hans gamla
ställe invid altaret. Fröken var ändock icke belåten, och man tycker sig
förmärka, huru hela denna tvist om kyrkoherdens stol endast uppkommit
för att försöka få Renstads stolplats förflyttad från altaret, helst bakom
Kylebergsstolarna. I denna sistnämnda skrivelse söker hon nämligen att
få klockarens bänk förflyttad till den plats, där herrskapet Rehnberg nu
hade sin, och där den enligt biskop Terseri föreskrift borde vara. Huru
härmed gick, upplysa icke de i Linköpings domkapitel befintliga hand¬
lingarna.
Kyrkbänkar och bänkindelning.
För att förekomma dylika tvister som de förutnämnda bestämdes
redan tidigt, i vilken ordning bänkarna fingo innehavas och användas.
De förnämsta i samhället hade alltid företräde. Så tillhörde de under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
