Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från nyare tiden - Solvarvsängeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBILDER. 321
och predikningar, att de ej åro enliga med Guds ord. Ej heller år ett
enda skriftens språk rått anfört utan stympade meningar och oformliga
talesätt och ej efter de hälsosamma Guds ords eftersyn, efter vilka Gud
befallt oss skola hålla, 2 Tim. 1 v. 13.» Här, tilläde biskopen, anföres
icke ett enda ord om rättfårdiggörelsens nåd och tron på vår Herre,
Jesus Kristus, varigenom oss kraft meddelas till en sannskyldig bättring
och därpå följande trones liv i Kristo, ehuru på ett mörkt och stympat
sått något namnes om Kristi lidande och död för oss, men ej det ringaste
huru vi med trons förtröstan skola oss samma nåd i Kristo tillågna.
»Guds andas ord åro här tydliga. Några åro, säger aposteln, de eder
förvilla och vilja förvända Kristi evangelium. Men om vi eller en ängel
av himlen annorlunda predikade evangelium för eder, än vi eder pre¬
dikat hava, han vare förbannad, Gal. 1: v. 7, 8. Så är ock det märk¬
ligt, att satan i de sedermera i 11 års tid hållne predikningar och de
anförde, av honom med så ljuvlig röst sjungna psalmer, men synner¬
ligen vid läsningen av Fader vår, ej dristat kalla Gud sin fader utan
fader eder m. m., emedan han väl visste, trodde och därvid bävade, att
Kristus ingenstäds tagit på sig änglarne utan Abrahams säd, den fallna
människan allena. Hebr. 2: 16, jämförd med v. 14 till kapitlets slut. Vi
äro av Gudi, säger ock aposteln: Den som känner Gud, han hör oss.
Den, som icke är av Gudi hör oss icke. Därav känna vi sanningens
ande och villones ande, 1 Joh. 4 v. 5.»
Vid detta biskopens tal blevo Lisbettas anhöriga bestörta och föllo i
häftig gråt, förklarande, att de trott sig ha en god ande och Kristi ängel
i sitt hus och fingo nu först veta, att det var en mörksens ande. Modern
beklagade, att de så hårdt blivit hemsökta. Men biskopen tröstade dem,
med förmaning att ej vidare såtta tro till satans lögnord, att ej taga del
i mänskligt bedrägeri, om sådant hår skulle finnas, samt att icke vidare
låta någon höra dessa predikningar. Ävensom tillhöllos de att låta
prästerskapet få kännedom om, vilka — förutom de som kommo i sitt
ämbete — »av förvett, otro eller dårskap vågadekasta sig själva i djävu¬
lens försök och frestelser».
På begäran att de ej skulle komma att lida något för denna sak
lovade biskopen, att så ej skulle ske, blott de vidare icke »ville tillåta
satan att hos otrons barn och de enfaldiga få utvidga sitt rike samt red¬
ligen upptäcka allt, vad dem om denna sak kunde vara eller bliva kun¬
nigt». Med hänvisande till många anförda ställen i bibeln »styrkte bisko¬
pen dem med Guds ord av Jobs, kananeiska kvinnans och Frälsarens eget
exempel, som avviste satan med Guds ord» o. s. v. Till sist sjöngs en
psalm, lästes Fader vår och välsignelsen, varefter biskopen till Lisbetta
höll ett tröstligt tal och slutade förrättningen med Herrens välsignelse
»under händers påläggning på hennes huvud».
Vid återkomsten till prostgården i N. Vi förehöll biskopen präster-
21—184615. Ridderstad, Östergötland III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
