Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från Indelningsverkets dagar - Indelningsverkets första tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 TIDSBILDER.
i februari år 1544 avhandlades denna fråga. Men det var vid riksdagen
i Linköping senare samma år, som frågan på allvar kom före, och de
närmare bestämmelserna gjordes rörande uppsättande av svenska trupper.
Till denna tid hade Sverige icke haft någon stående armé. Hår bestäm¬
des nu om officerares tillsättande, om mötesplatser, om regelbundet åter¬
kommande övningar o. s. v. Fånikor upprättades såväl i Östergötland
som i Småland och Dalarne under utsedda hövitsmän. Folket skulle
antingen värvas eller utskrivas. Avsikten var, att de, vilka icke voro
inkvarterade i läger i städerna eller hos prästerskapet eller voro i tjänst,
under mellantiderna skulle vårda sig om sitt jordbruk mot avräkning av
skatten. Efter hand blev en stor del, kanske större delen, boende hos
kronobonden eller räntegivaren.
Det var på den grund, som vid riksdagen i Linköping år 1544 det
för vårt land egenartade härväsendet kom till, och som sedan av k. Karl
XI utvecklades på så vis, att soldaten fick sin egen bostad och sin egen
jord, sitt soldattorp att bebo och bruka, så länge han tjänade.
Linköping kan alltså bland sina minnen räkna, att det var inom dess
murar, som första grunden lades till Indelningsverket eller den Indelta
armén, som sedermera under mer än 350 år blev den lagligen bestående
ordningens starka skydd i vårt land, den laglydige medborgarens säkerhet
och som i ofredsdagar ofla kunde visa världen »hur det svenska stålet biter».
Den förändring, som tillkom genom att soldaterna fingo sina egna
torp, var ju icke särdeles stor, men synes till en början icke haft någon lyck¬
lig inverkan på soldaternas liv och leverne. De hade tillförene varit mer
beroende av sina kronobönder. Visserligen , har det talats om ständiga
tvister emellan soldater och bönder, men de höllo, såsom det blivit sagt,
varandra i ömsesidig fruktan och tukt. »När åter», säger Rääf i sin
Ydrebeslcrivning, »k. Karl XI flyttade knektarne på egna torp, och de
kände sig fullkomligt fria från det förra tvånget av gårdsbrukarens stund¬
liga närvaro, då utbröt med ens och genast vid början av detta nya för¬
hållande ett övermod och en vanart, varom ortens dombok för år 1686
vittnar i rannsakningen om ett inbrott i Asby kyrka med dessa ord: Gavs
ock i rätten tillkänna, huru ofta så å denna orten som annorstädes
nere på slättbygden hoptals drevhundar spanade bliva. Och var de färdas
fram, så kommer alltid något bort i bygden, och kan ej annat vara ån
att sådana lättingar på sådant sätt sig uppehålla, samt en gemensam
klagan förefinnes, att soldaterna intet idas arbeta utan slå sig alldeles till
lättja och ha intet att tillgå utan måste de stjäla. Föga hörés om nagot
hor i landsorten än av soldater allena, som hoptals bliva tingförda och
med gatulopp, det de nu för en vana hålla, bliva avstraffade».
Karl XII var det, tillägger Rääf, som »blev utsedd alt genom sina
långvariga krig och själv den förste i löftestro, renlevnad och mod, hos
svenska soldaten utplåna självsvåldets anda».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
