Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från Indelningsverkets dagar - Under “stora ofriden“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBILDER. 343
Under »stora ofriden».
Under äldre tiders krig kunde av lätt förklarliga skäl förbindelse
emellan de utkommenderade soldaterna och deras hemmavarande an¬
höriga icke förekomma så ofta. Så låto även många av dem, vilka så¬
som gemene man gingo ut i kriget under tolfte Karls tid, aldrig mer
höra av sig, och man visste icke, huruvida de stupat eller om de blivit
tillfångatagna. På så vis var en och annan soldathustru hemma i lan¬
det i ovisshet om, huruvida hennes man levde eller om hon var änka.
I denna ovisshet var det emellertid många, som ville gifta om sig. För
att nå detta sitt mål måste de då först förskaffa sig ett intyg från rege¬
mentet, där deras man varit anställd, att denne icke mer fanns till i
livet. Anhållan om nytt äktenskap kunde så först framställas till pastor,
sedan man blivit försedd med ett dylikt intyg. Denne hörde då sig för
om saken hos domkapitlet.
Ett dylikt av regementsskrivaren Isak Wettergrén utfärdat intyg, ännu
förvarat i Linköpings konsistoriiarkiv och daterat den 19 augusti 1717,
har följande lydelse:
»Uppå k. generalmönsterrullan i Sachsen d. 3 apr. 1707 står upp¬
förd för Killingeviroten nr 11 av Ydre kompani Anders Hökare, skriven
till soldat1 anno 1701, men uppå den av sal. hr översten Appelgren i
Moskow d. 3 maj 1710 underskrivna och hemskickade rullan på de
levande fångar av K. M:ts Östgöta infanteriregemente finnes varken Anders
Hökare eller Anders Höger uppförd och lårer således vara omkommen
och nu ej mera till, som efter begäran för dess hustru till vittnesbörd
meddelas.»
Intyget år utfärdat på begäran av soldathustrun Ingeborg Månsdotter,
som ville ingå nytt äktenskap med soldaten Per Höger. Hon hade då
enligt egen utsago på tolv års tid fått »varken tidender eller brev» från
sin förre man.
Ungefär samtidigt sökte en annan soldathustru, som på fyra års tid
icke hört något av sin man, att få ingå nytt äktenskap. Det troddes,
att hennes man år 1714 »vid de svenska galejors erövrande antingen
blev slagen eller fången bortförd», emedan hon från den tiden »aldrig hört
eller fått några tidender ifrån honom med dem, som i samma aktion
blevo förda till Petersburg och därifrån sedermera hemkomna äro».
1 En nyantagen soldat kallades då liksom ännu i indelningsverkets sista tillvaro av
allmogen för »nyskrivare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
