Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från Indelningsverkets dagar - När Östgöta ryttare sutto av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 TIDSBILDER.
När Östgöta ryttare sutto av.
Den såsom militår, konstvän och författare kände generalen, greve
Anders Fredrik Skjöldebrand, som vid 77 års ålder avled år 1834, efter¬
lämnade ett värdefullt memoarverk, i senare tid utgivet av prof. Schuck.
Skjöldebrand hade som ung löjtnant^ vid Skånska kavalleriregemit blivit
förflyttad till Östgöta kavalleri, där han 1783 befordrades till ryttmästare.
Några år senare eller 1791 fick detta kavalleriregemente sitta av och sam-
manslogs med Östgöta infanteriregemente till den s. k. Livgrenadjärbri-
gaden. I den förordning, som nämnda år härom utkom, säges det bl. a.:
»Under de fälttåg, vi emot rikets fiender gjort, hava vi ofta med
bekymmer erfarit, huruledes vår armé, oaktat allt det mod och den ut¬
märkta tapperhet densamma vid alla tillfällen ådagalagt, icke alltid kun¬
nat med en emot dess styrka och håg svarande verksamhet åstadkomma,
vad både vi och armén själva önskat.» Orsakerna hava befunnits »ligga
i arméns sammansättning, sådan den för mer än hundra år inrättades
efter dåvarande beskaffenheten av rikets gränser och i allmänhet vidtagna
krigsbruk*. Kavalleriet översteg behovet, och fotfolket behövde ökas.
Ryttarehästarnas indragning skulle därjämte bliva en vinst för allmänna
hushållningen. Avsittningstiden bestämdes till 50 år men blev beständig.
Skjöldebrand skildrade på följande sätt, huru denna avsittning gick till:
»Biskop Lindblom, sedan ärkebiskop, hade Linköpings stift. Det var
en man av förtjänst i flera avseenden, lärd, synnerligen i latinet, begå¬
vad med fallenhet att skriva väl, och verkligen i botten med ett gott
hjärta, men alldeles utan takt, d. ä. begrepp om det, som passar i
allmänna levnaden. Han var därjämte lättrogen och hade ett stort be¬
går att visa sig. Att han förgudade Gushif III, bör honom ej förtänkas.
Denne furste hade gåvan att göra sig förgudad och förtjänte det i flera
avseenden. Men en biskop, då han ej som riksdagsman är skyldig alt
yttra sig, bör, om det skall ske, åtminstone med måtta och värdighet
blanda sig i det politiska och ej synas den häftigaste, den vildaste an¬
hängare av ett parti. Biskop Lindblom låt i Linköping på sin bekost¬
nad omtrycka och gratis utsprida den argaste och grovaste av alla de
smädeskrifter mot adel och krigare, som under kriget utgåvos. Officers¬
kåren av kavalleriet kom överens att ej mer besöka biskopen, att ej
emottaga någon bjudning av honom och att, evar han kom i något säll¬
skap, där de voro, genast gå bort. Detta verkställdes punktligt. Bisko¬
pen blev härav mycket upprörd och beklagade sig högt för vem han
träffade, åven då han kom till Stockholm, för min gamle far, som sedan
frågade mig, huru det förhöll sig. Denne kunde ej neka, att skäl var där¬
till, men bad mig så laga, att det upphörde i anseende till Lindbloms
förtjänster i övrigt. Det gjorde mig själv ont, då jag småningom fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
