Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från Indelningsverkets dagar - När Östgöta ryttare sutto av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBILDER. 355
veta, hur godhjärtad och välgörande han var. Men förolämpningen var
offentlig, och det .hade varit inkonsekvent att för hastigt synas hava
glömt den.
Konungen fick veta detta, som det troddes, av Lindblom själv. Oför-
dröjligen gjordes af några utskickade jämte landshövdingen en överens¬
kommelse med rusthållarné, att de emot 7 V« tunna säd om året skulle
slippa hålla häst och mundering. Därpå kom en kunglig författning, att
regementet förvandlades till infanteri och sammanslogs med det i länet
redan varande infanteriregementet, kompani med kompani, så att n:o t
av kavallerikompaniet blev n:o 151 av det sammanslagna, vilket var en
degradation, ty kavalleriet hade från urminnes tider haft rangen framför
infanteriet. Allt hämnd för biskopen. Sant är, att infanteriet hade ut¬
märkt sig under kriget, men kavalleriet, som ej fått tillfälle att göra det
till lands, hade med beredvillighet gått, vart det kommenderades, och på
bägge flottorna gjort allt vad av den tappraste trupp där kan begäras.
Befälet från och med översten till och med ryttmästare med skvadroner
blevo tjänstefria och fingo behålla sina löner. Chefen, greve Klas Horn,
en av konungens favoriter, tyckte ej illa om förändringen och motarbetade
den ej. Han ägde ej förmågan att kommendera regementet, men hade ett
stort och präktigt boställe, vartill han av konungen fått stora tillökningar
i jord. Han önskade ej något högre än att vara tjänstefri och behålla
lönen. Att vi andra även fingo det, utropades av mången som alltför
ädelmodigt, men motsatsen hade varit den grymmaste orättvisa. Vi hade
ej begärt att bliva tjänstefria, vi hade använt vår ungdom att tjäna oss
upp till de sysslor, vi hade, och ända nerifrån betalt dem med stora
ackorder. Vi hade ej med något brott förverkat våra sysslor, ty att um¬
gås eller ej med en biskop måtte stå varje officer fritt. Men vi hade nu
lätt stanna i befordringsvägen och blevo skilda från kamraterjoch* man¬
skap, ja från en tjänst som vi älskade. Stabsryttmästare, löjtnanter^och
kornetter blevo bibehållna i tjänstgöring vid det nya regementet, som kalla¬
des livgrenadjärer och åtskildes i Ivå fördelningar. Chefen vid det gamla
infanteriet, Jernfeltz, framdragen från livpage, var flink officer i alla av¬
seenden och tapper i krig. Ehuru ofantligt fet, var han rörlig och out¬
tröttlig; men en militärsk tyrann, hård och elak av naturen, ville han
driva regementet i exercisen till en aldrig uppnådd höjd och använde
därtill stryk utan måtta. Från ett möte kom regementet tågande med
vagnar med flera sjuka, som voro det av prygel, och av vilka en dog.
Under kriget blev J. blesserad av en kula, som troddes Vara kom¬
men från en av hans soldater, men han lät ej anställa undersökning, för¬
modligen därför att det ej måtte bliva känt, till vad grad han var hatad. Han
blev chef för det sammanslagna regementet och plågade det otroligt, men
bragte den överdrivna precisionen i exercis och putsning till en höjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
