Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från Indelningsverkets dagar - En livgrenadjärofficers anteckningar - Mot slutet av indelningsverkets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBILDER. 379
gifterna blevo däremot större. Men den, som i femton år som kapten
fått åtnöja sig med löjtnantslön, vars nettobehållriing aldrig översteg 300
rdr banko, var ej van vid några förmånliga löneinkomster, såger B. på
tal härom. B. fick aldrig varken som kapten eller major uppbära full
lön efter nya staten. Detta förde även B. på tanken att, för sin talrika
familjs skull, söka få någon mer inbringande civiltjänst, vilket även efter
många omständigheter lyckades, då han år 1836 utnämndes till resetull-
inspektör.
Samtidigt som B. i Stockholm emottog detta sitt nya förordnande
inlämnade han sin avskedsansökan, »då hans excellens greve Brahe för¬
klarade, att K. M:t förbehållit sig att giva B. en grad i armén». Vid
sitt avskedstagande hade överstelöjtnant Brogren tjänat vid regementet
i trettiosju och ett halvt år.
Mot slutet av indelningsverkets tid.
Den indelta soldaten hade förr långt ifrån de bekvämligheter under sin
tjänstgöringstid att tillgå, vilka i våra dagar komma en värnpliktig eller
en stamanställd till del. Tjänstgöringen blev också tröttande genom sin
enformighet, som endast undantagsvis tillät någon utflykt från »slätten».
Hår skulle alla övningar försiggå den ena veckan efter den andra, till dess
vid slutet av mötestiden en eller annan dags utmarsch företogs för övning
i terräng eller fälttjänst, en s. k. simulaker, som det kallades, och som
emellanåt blev förlagd en eller annan mil avlägset från mötesplatsen.
Emellanåt gällde det att deltaga i ett s. k. lustläger i Stockholm. Det
var först senare, eller omkring 1860-talet, som trupperna sammandrogos
till mer ordnade och planerade fälttjänstövningar.
Tjänstgöringen inom kompaniet var även mycket annorlunda än nu
för tiden. Och det enskilda förhållandet emellan befäl och manskap var
i bästa mening patriarkaliskt. Kompaniet bildade liksom en familj, dår
chefen var kompaniets fader. Med honom rådgjorde grenadjären gärna
i inånga av sina angelägenheter. Enligt reglementet fick soldaten icke
gifta sig utan att anmäla därom hos kompanichefen eller den, som för
tillfället skötte expeditionen och förde befälet inom kompaniet. Men for¬
men blev icke en »anmälan». Det blev i stället en anhållan. I dylik
riktning hade förhållandena i allmänhet utvecklat sig.
Ånnu för ett femtiotal år sedan eller det första året på 1870-
talet, då den, som nedskriver detta, började sin bana som officer vid ett
av livgrenadjärregementena, fanns det ånnu många inom kompanierna,
som i sin kompanichef såg sitt främsta stöd, och till vilken de vände sig, då
det gällde både det ena och det andra i deras enskilda åtgöranden, för¬
vissade, som de kunde vara, att, om de skötte sig i och utom tjänsten så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
