Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsbilder - Från Indelningsverkets dagar - Mot slutet av indelningsverkets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 TIDSBILDER.
.som de borde, de även, om det fanns någon möjlighet, skulle vinna väl¬
villig förståelse. Och grenadjärerna å sin sida gjorde, vad de kunde, för
att vara sin chef till återtjänst. Detta patriarkaliska förhållande varade
så länge kompanicheferna bodde och levde på sitt boställe, omgivna av
sina i nejden boende grenadjärer, och även långt därefter på grund av
traditionens makt.
Trupp och befäl kände också varandra sedan gammalt. Grenadjären
tjänade nämligen i regel så länge han fick och det var honom möjligt
att göra sin tjänst. I detta fall var grenadjären i hög grad beroende
av sin kompanichef. Vid generalmönstringarna, då avskedstagandet av¬
gjordes, var det nämligen av stor betydelse, om chefen inför general-
mönsterherrn lade ett godt ord för den ålderstigne. Och de gamla kap¬
tenerna tjänade så länge de kunde »tugga gröt», som uttrycket plägade
vara, och understundom ändå litet till. Det var icke så gott att släppa
ifrån sig det ofta goda bostället, om också den gamle var både halvblind
och halvdöv. Icke var detta till fördel för tjänsten, men fördragsamheten
var vid denna tid stor. Av kompaniets övriga officerare fanns alltid
någon att tillgå, och denne fick som kompanibefälhavare sköta tjänsten,
såväl den rent militära som expeditionen. Understundom tyckte nog en del
yngre officerare, att dessa gamle i sin tjänst överlevat sig själva, så
mycket mer som de icke alltid voro så noga med att följa med och sätta
sig in i nytillkomna reglementen och nya förordningar. Men det goda
kamratskapet tog överhand, och förhoppningen om snar befordran läm¬
nades å sido
Då en kompanichef ändtligen tog avsked frän sin tjänst och sitt kom¬
pani, var det oftast såväl från chefens som grenadjärernas sida ett smärt¬
samt avsked, ty den kompanichef skulle haft ett stenhårdt hjärta, som
icke kände sig rörd av det förtroende, den vördnad, tillgivenhet och kär¬
lek, som hans »manskap* visat och visade honom. Hos mer än en av
de gamla grenadjärerna syntes även tåren dallra utför kinden vid ett
sista avsked. Och detta fastän han måhända en eller annan gång varit
utsatt för sin förmans tillfälligtvis mindre goda lynne eller, då så varit
behövligt, allvarliga rättelser. De visste å ömse sidor alltid, varest de
hade varandra. I grund voro de vänner, utan att någonsin den inbördes
varande militära ställningen eller respekten å ena sidan rubbades eller
att från motsatt håll billighet eller rättvisa överskreds.
I äldre tider behövdes det icke mycket för att prygelstraffet skulle
komma till användning. Mot slutet av detta straffs tillvaro förekom det
emellertid alltmer sällan. — Det är disciplinen, som den svenska solda¬
ten har att tacka för sina segrar i fält, sades det länge, och disciplinens
skapare, till skyndare och bevarare, det är hasselkäppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
