Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Vid julhögtid - Påsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK. 391
På juldagsmorgonen, vid tiden för julottan, plägade ljus tändas i fönst¬
ren i hus belägna invid vägarna för att lysa de vägfarande. Denna sed
förekom, ehuru mer sparsamt, även i städerna. På landsbygden kom
därtill upplysning från de av tyre sammansatta långa julblossen, vilka
höllos av dem, vilka stodo bakpå slädarna. Julottan tog sin början
redan kl. 5.
Seden med julblossen har säkerligen numera upphört. Vid den tid,
då dylika bloss användes mera allmänt — även av dem, som gingo till
kyrkan — kastades dessa bloss till ett samfält bål icke långt från kyrkan.
Man skulle, sades det, nalkas kyrkan i mörker och den sista vägbiten
endast belysas av templets ljus.
Då gudstjänsten var avslutad, blev det bråttom i kyrkan, ty den,
som först kom åter till sitt hem, skulle vid påföljande skördetid få in-
liösta den rikligaste äringen.
Juldagen firades med gudstjänster och andaktsstunder i kyrkor, kapel
och välgörenhetsanstalter. Julottorna besöktes till trängsel i de ofta rikt
upplysta kyrkorna. För övrigt tillbringades dagen i ro och frid i hemmen.
Sedan de första juldagarna gått förbi, vidtogo nöjena med sin dans
och sina lekar. Om S:t Staffansfirandet å annandagen förr i tiden hän¬
visas till sid 63. Den å sid 67 omtalade »HalmstafTan» tjänstgjorde även
understundom å julafton som »julbock*.1
Mycket skrock var förr förenat med jultiden, men sådant är alltmer för¬
svinnande.
Vad julen har varit, är och helt säkert alltjämt kommer att för¬
bliva i vårt land, det är en minnenas, fridens och försoningens högtid
mer än någon annan.
Påsken.
Fastan eller fastlagstiden föregick påsken. Sedan gammalt var det
plägsed att under denna tid roa sig med gästabud, dans, kapplöpningar
och varjehanda skämt. Det var även tiden för de s. k. fastlagsspelen, ett
slags i hast tillkomna komiska, dramatiska föreställningar, vilka dock i
vårt land synas upphört redan under förra delen av 1600-talet. Om
dymmelveckan och de omtalade blåkullafårderna, som hörde till påsk¬
tiden, hänvisas till sid. 199. I vår tid är ätandet av påskäggen det ut¬
märkande för påskaftonen.
1 Anteckningarna om »HalmstafTan > äro av förf. gjorda i Risinge socken för när¬
mare femtio år sedan, eller år 1871. Sagesmannen hade själv varit utklädd till Halm-
staffan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
