Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Folkdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH BRUK. 405
knappar. Dessa pälsar begagnades såväl utom- som inomhus, och luften
i bostadsrummen fick av dem en stark känning. De begagnades t. o.
m. sommartiden men hade då ullen kortklippt. Det var vid denna tid
icke ovanligt, att även karlarne hade örringar, ehuru i så fall mycket
små. Det sades, att det i vissa fall skulle för hälsan vara nyttigt att be¬
gagna dylika ringar.
För kvinnorna var under en lång tidsperiod vanligt att vid högtid¬
liga tillfällen bära »bindmössa», vilken, styv som den var, slöt sig om den
bakre delen av huvudet och gick fram ett stycke mot pannan, men så,
att håret framtill var till stor del synligt. Till denna mössa hörde ett
s. k. »stycke»,* antingen av krusat vitt tyg eller av en tämligen bred
spets, fästad i främre delen av mössan. Mot slutet av sin tillvaro hade
dessa mössor fått en betydligt minskad storlek. De voro av sidentyg i
alla möjliga färger och voro emellanåt, då de voro enfärgade, även bro¬
derade. Ånnu på 1860-talet gingo dessa mössor i handeln. I hemmet
torde de näppeligen blivit förfärdigade.
Redan under medeltiden klågades över gällande överflöd i bekläd¬
naden. Och under århundradenas lopp hava förordningar upprepade
gånger utgivits för att ståvja slöseriet i detta hänseende. År 1817 skri¬
ver P. D. Widegren i sin Beskrivning över Östergötland i avseende å
östgötarnes beklädnad, att den »är i allmänhet snygg och varm. Dess
modell och färger äro dock så olika på olika ställen, att ingen allmän
klädedräkt inom landskapet kan sägas vara antagen. Men beklagligen
har även klädseln på många ställen, sedan kringresande våstgötahand-
lande lättat tillgången till utländska tillverkningar och gjort bygdens invånare
bekanta med stadens grannlåt, antagit yppighetens stämpel och föranledt
till en fåfänga, som endast den landsfaderliga styrelsens vidtagna kraftiga
åtgärder är i stånd att dämpa. Man har sett kvinnokönet blygas att till
offentligt bruk begagna sina hemvävda tyger och inbördes tävla att visa
sin prakt i siden, tyll, nättelduk? kattuner, sockerduk o. d. Åven hos
mankönet har man i senare tid saknat en värdig allvarsamhet i klädseln.
Så har den anmärkningen ofta ägt rum, att klådesrockar, nattkappor,
spanska rör och fickur efter mångas tankar förhöja deras personers vär¬
dighet och anseende.»
I vår tid har sättet att kläda sig blivit alltmer lika för de olika klas¬
serna. Fracken är fortfarande särmärke för de förmögnare. I viss mån
har denna högtidsdräkt fått en medtävlare i en med enkel knapprad för¬
sedd kavajliknande rock, kallad smoking, med en därtill hörande mycket
öppen väst.
I allmänhet taget kan sägas, att åven den tidigare befintliga olika
klädedräkten i städerna och på landsbygden alltmer försvunnit. De
hemvävda vadmalsdräkterna och hemmavävstolarnas linnevaror ha fått
giva vika för de billigare alstren av ylle och bomull från fabrikerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
