Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seder och bruk - Folkdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 SEDER OCH BRUK.
att »karlarne hava långa vadmalsrockar samt knäbyxor och om vintern
snösockor, om sommaren lång tröja. Kvinnorna bära randig kjortel, en¬
färgat liv, stora vita ärmar, kallade ’yvaxlan*, röda strumpor samt på
hals och huvud ett stort stärkt vitt kläde. Om vintern nyttjas blå vad¬
malströja, djupt urringad med lätt åtsittande ärmar.» I Nordiska museet
finnes en dylik dräkt, men kjorteln år dår röd med randigt förkläde, och
över axlarna är kastad en ljus schalett.
I Bisinge, nästgrånsande socken till Vånga, begagnades långrock, väst
kallad livstycke, randig, hemvävd tröja, benämnd armvåst, knäbyxor, van¬
ligen av såmskskinn, om vintern stövlar, strumpor och strumpeband lika
med Vångaboarne samt förskinn. Om sommaren utbyttes stövlarna mot
skor. Till ytterplagg användes kappa med flera över varandra fallande
kragar. Då kläderna icke voro svarta, voro de bruna eller mörkblå.
Sommartiden begagnades svart hatt men vintertiden en s. k. »glada» el¬
ler en mössa, som till formen var avlång samt pälsfodrad och kunde
nedfällas fram och bak för att ytterligare skydda mot köld. Åven här
begagnades vid högtider inomhus en röd trind- eller toppmössa, som var
stickad av ylle. Håret var benat mitt i pannan samt klipptes icke utan
fick falla ned på axlarna, vilket för övrigt icke var ovanligt inom,olika
delar av landskapet.
Kvinnornas dräkt omtalas här ej såsom på något särskilt sätt ut¬
märkande. Håret hade de struket rätt upp från pannan samt uppfästat,
utan att vara flätat, med en kam i en knut.
Från Kindnorten omtalas i Meddel. från Österg:ds Fornm. för:ng
1906 en folkdräkt för kvinnorna, som längst bibehållit sig i Idhult i Op-
peby s:n. Enligt denna uppgift hade dessa »lintyg, som gick till armbå¬
garna och slutade med spets eller broderi. Långa vita vantar, som räckte
upp till lintygsårmarna. Ett rödt livstycke med mycket broderi och grann¬
låter på. Snedskuren kjol, alldeles slät upptill med sprund i båda si¬
dorna. Ena våden knäpptes fram och den andra bak. Vita strumpor
och skor med rosetter fram på vristen. Schalett på huvudet. Åven hade
de en sorts »kapprock» med en liten krage upptill. Plagget, som räckte
ända ned till fötterna, knöts till om livet med ett band.»
Dessa dräkter voro visserligen delvis avvikande från östgötabeklåd-
naden i allmänhet, men till östgötabondens helgdagsdråkt under förra de¬
len av 1800-talet hörde vanligen en lång rock av vadmal, knäbyxor av
såmskskinn, vita eller gråa yllestrumpor samt stövlar eller becksömsskor.
Hatten var hög samt av grov filt. Strumporna plägade vara skodda med §
skinn på hälarna. Till vardags begagnades överallt s. k. barskinnspälsar,
förfärdigade av beredda fårskinn med ullen vänd inåt och skinnet utåt.
Skinnets färg var den naturliga eller brungjort. Understundom kantades
pälsen å bröstet och kragen med svartberedt kalvskinn. Knapparna voro
merendels vanliga hornknappar med järnöglor eller också gula metalj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
