Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar - Upploppet i Linköping år 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 ANTECKNINGAR.
minutering, som försiggått i staden, och att dom i detta mål redan fallit.
Vad stadsfiskalens vistande å källaren och hans uppförande därstädes
beträffar, säger han orsaken därtill vara den »vid detta tillfälle för en
fiskal förlåtliga falskhet att under vänskap, munterhet, förtroende och
deltagande söka utforska, om något ont vore att befara och av vad art
det kunde vara». Skulle han bliva avsatt från sin tjänst, skulle han all¬
tid anse sig som ett oskyldigt offer.
De övrige anklagade.
I den försvarsskrift, som till rätten inlämnades av dem, vilka delta¬
git i händelserna vid bränneriet framhålles, hurusom i målet ej någon
anledning förekommit, som giver skäl till »det avgrundslika och veder-
styggliga namnet uppror.» Händelsen hade icke varit grundad på någon
överläggning utan endast varit en följd av det å källaren bekomna ruset,
varvid det redan förut hysta missnöjet emot brännvinsbränningens hand-
havande kom till utbrott. Den folksamling, som uppsätter sig emot ko¬
nungens eller dess befallningshavandes bud, gör sig saker till uppror.
Men då liksom här en eller flere går hem till en annan och gör skada,
kallar lagen detta för hemgång. Dessutom anse de anklagade, att ett av
de vittnen, vid namn Linmark, som haft så mycken kännedom om hän¬
delserna från början till slut, borde ställas i lika predikament, då han i
likhet med dem varken avböjt eller hos borgmästaren anmält händelserna.
Eller ock skulle ej avseende fästas vid hans uppgifter, då han icke upp¬
givit någon, som hört eller sett de omständigheter, i vilka han vore att
betrakta som angivare. Därtill var Linmarks frejd icke den bästa. Flere
gånger hade han varit bestraffad och till spöslitande dömd för vanart
och brott. Och hade han även så nyligen före denna händelse återkom¬
mit från tukthuset i Norrköping, att det icke kunde sägas, om han sig
omvänt och sitt leverne förbättrat.
De anklagade, som varit närvarande å rådhuset vid sammanträdet
den 5 januari, och där vägrat göra vakt o. s. v., framhålla i sin skrift,
hurusom frågan om vakthållning icke framställdes såsom bud och be¬
fallning eller något rättens beslut. I så fall hade de utan tvivel tegat
och åtlytt. Men som saken nu framställdes, hade de ansett frågan kunna
avhandlas på lika sätt som andra frågor, i vilka överläggning anses nö¬
dig emellan magistrat och borgerskap. Därav kommer sig att somliga
började vid fråga om vakthållningen förknippa villkor om brånnvinspris
samt utlämnande av ett par häktade, vars större eller mindre brottslighet
då var okänd.
Perukmakaren Fingeros, som vid nämnda tillfälle låtit en ed und¬
falla sig, fann sig i en särskild skrift visserligen ej kunna undgå ansvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
