Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar - Vargarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTECKNINGAR. 449
vargskinn årligen skulle avlämnas från var sjätte bonde och landbonde
i Linköpings stift till fogden. Vid försummelse blev det en mark i böter.
Åven längre fram i tiden utkommo bestämmelser för utrotande såväl av
vargar som andra rovdjur.
Ett medel för vargarnas infångande och dödande voro vargskallen.
Socknarna voro härför indelade i »skall-lag», men det hände även, att
man samlades från ett helt härad vid dylik skallgång. Vid dessa skall¬
gångar skulle finnas »telning» av rep av en hästtöms tjocklek, »skogs-
simmor», 12 till 15 alnar långa av samma slags rep, och »gisterstånger»,
3 Va aln långa med järnpikar i ändarna, på vilka »vargnätet» hängdes.
Till ett fyra famnars nät fordrades två gistror. En »pik», 12 tum lång
och mycket vass, var insatt i ett 3 alnars långt skaft av björk. Till 10
famnars nätlinje borde finnas en pikbärare. Vargnätens styrka plägade
provas med att en tung man ställde sig på maskorna. Flaggor med an¬
skrämligt målade människo- eller djurfigurer användes även vid dessa
skallgångar. Tidigare funnos även trummor till användning, men erfaren¬
heten lärde, att ju tystare skallet drev,’dess mindre våld gjorde vargarna
att söka tränga sig ut. Varje hemman var skyldigt att hålla vissa fam¬
nar vargnät. Ändamålet med dessa nät var icke att fånga djuren utan
att hindra dem att komma förbi drevfolket ut på sidan om drevets rikt¬
ning. Det äldre skallsättet av en nätlinje, två därifrån i vinkel utgående
armar, tillslutna av ett s. k. bakskall eller drev, gående i samma riktning
som näten, ändrades senare på vissa håll med rundskallar, från vilkas
medelpunkter jägarhornet ledde den alltmer tätnande kedjans framgående
mot målet.
Vid dessa skallgångar var mycket folk samlat. Antalet kunde upp¬
gå till många hundratal, särskilt då hela häradet var uppbådat. Till
dessa hörde åtminstone under äldre tid en hel del pojkar och kvinnor.
Olyckshändelser, även skador till liv och lem, hände alltibland på grund
av olydnad och oförsiktighet. Svårigheten att hålla dessa stora folksam¬
lingar i tukt föranledde även många oordningar och mycket oväsen, som
minsann icke mildrades av den medförda brännvinsflaskan.
Envar, som ägde ett eller flera kokreatur, var skyldig att deltaga i
skallen eller ställa man i sitt ställe.
Det säkraste medlet för vargarnas utrotande var varglyornas upp¬
sökande vid vårtiden, då de ännu små ungarna infångades. Varggårdar
med »luder» användes även, men vargarna voro ofta misstänksamma
mot de förgiftade kropparna.
Vid vargjakter användes å jakthundarna »harnesk» av låder, vilka
voro tätt besatta med långa, skarpt vässade spikar. Dessa harnesk spän¬
des fast över ryggen på hundarna.
Ehuru vargarna under stränga vintrar i mindre flockar utsträckte
sina rovlystna vandringar till slättbygden, hade de dock sin egentliga
29-184615. Ridderstad, Östergötland III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
