Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar - Vargarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 ANTECKNINGAR.
hemvist i skogstrakterna och obygderna med deras mångtaliga skogssjöar
och vidsträckta myrmarker mellan svårtillgängliga bergsträckor. Vid dy¬
lika utflykter voro de icke rädda för att smyga sig fram ända till hus¬
knutarna vid gårdarna, där gårdvaren i första hand lätt kunde bliva de¬
ras byte.
Vid skogskörslorna under vintertid bjöd försiktigheten, att timmer-
fororna höllo sig nära tillsammans. En och annan av körkarlarne var
åven försedd med gevär i händelse av behov. Facklor av lätt antändligt
virke medhades åven för att tändas, då vargarna blevo synliga. De voro
skygga för ljus. Någon omedelbar fara för hästarnas liv säges icke före-
funnits, men de blevo förskräckta samt svårhanterliga och omöjliga att
tygla, då de fingo känning av vargen. Sommartiden, då jordägarne nöd¬
gades släppa sina kreatur i de vidsträckta skogsmarkerna, var en svår tid.
Visserligen sökte man vakta djuren, men sällan gick någon vecka, då
icke vargarna farit illa fram. Anmärkas bör, att vargarnas uppträdande
vissa tider helt och hållet upphörde. Det hände, att flera år kunde förgå,
under vilka man var förskonad från deras besök.
I södra Östergötland synas vargarna försvunnit eller blivit utrotade
omkring år 1860, om även därefter på 1860-talet en och annan tillfälligt¬
vis säges kommit strövande, vilken dock efter kort tid gjorde sig osynlig.
I nordvästra Östergötland, området för den fordomdags vanryktade Tylö-
skogen, eller Godegårds, Tjållmo, Hällestads, V. Ny och Kristbergs sock¬
nar, var ett synnerligen lämpligt tillhåll för vargarna ävensom för andra
skadedjur såsom lo m. fl. Åven hår angivas vargarna hava härjat till
mot slutet av 1850-talet, alltjämt anställande stor skada å får och fåkrea-
tur. Den sista vargen, som infångades i Hällestads socken, togs på för¬
giftad åtel d. 3 april 1854 å Göls ägor. Sockenstämmoprotokollet för
den 28 maj s. å. meddelar härom: »Denna dag uppvisade för stämman
jskattemannen Daniel Andersson i Gol skinnet av en varg, och före skin¬
nets avtagande hade vargen uppvisats för bofaste och trovärdige socken-
männen Peter Persson d. ä. och Peter Persson d. y. i Rometorp, vilka
skriftligen intygade sanningen härav, varefter öronen nu vid sockenstäm¬
man avskuros, varöver protokollsutdrag åt Daniel Andersson meddelas.»
Samme man hade året dårförut fångat tre vargar på en och samma
åtel. Han hade förgiftat kroppen av en häst och utlagt denna i närheten
av gården, dår vargarna flera gånger varit framme. Under flera veckor
rörde vargarna emellertid icke djurkroppen, ehuru de varje natt besökte
den. De anade synbarligen oråd. Men så »uppfärskades* kroppen med
blod av en nyslaktad kalv, varpå de läto sig väl smaka. Följande mor¬
gon anträffades på platsen tre döda vargar, för vilka Daniel erhöll skott-
penningar, vartill kommo de värdefulla skinnen.
På Boda ägor i Kristbergs socken fanns under långliga tider ett
svåråtkomligt varggryt. Förgäves hade försök här årligen gjorts att in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
