Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Det är fara i dröjsmål (24 mars 1934)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 detta sammanhang vill jag särskilt utbedja mig ett
säkerligen gärna lämnat instämmande därutinnan, att
humaniteten bjuder oss att i krig ieke offra fler
människoliv än oundgängligen nödvändigt är. Det är en gammal
erfarenhet, vilken jämväl bekräftas av senaste tidens
händelser, att i alla sjöslag, till och med i de allra största,
äro förlusterna i människoliv ojämförligt mycket mindre
än i strider till lands. Jämför man förlusterna i slagen
vid Abukir, Trafalgar, Tsushima, Jutland och andra för
världshändelserna betydelsefulla sjöslag med förlusterna
i motsvarande större drabbningar till lands, så skall man
finna skillnaden alldeles häpnadsväckande till förmån för
sjövapnet. Om vi hade kriget över oss, om vi hade fienden
i landet och om tidningarna varje dag voro överfyllda med
underrättelser om dödade, sårade, stympade, förfrusna,
av brist och umbäranden omkomna eller alldeles saknade,
skulle vi kanske önska, att vi offrat litet mera på vårt
sjövapen.
Ja, humaniteten, ej mindre än omtanken om rikets
ekonomi, bjuder oss ovillkorligen att i möjligaste mån
förskona fosterjorden från krigets fasor. Man talar nu för
tiden så mycket om humanitet, man arbetar i så många
riktningar på humanisering; men hur är det väl med
humaniteten, när det gäller värnandet av våra dyrbaraste,
våra heligaste intressen? I alla tider och hos alla folk har
det varit en berättigad och naturlig strävan att hålla
kriget fjärran från egna landamären. Man behöver då icke
underhålla även fiendens armé vid sidan av sin egen, man
äventyrar icke, att landets befolkning skall hoptals förgås
av fältsjuka eller andra farsoter, som följa i krigets
fotspår. Men om fienden står i landet, skola olyckorna icke
begränsas härtill. Vi skola se vår gröda nedtrampad, vår
boskap rövad, våra gårdar brända, våra kvinnor — ja,
må vi tänka den tanken ut, må den möta oss, när vi vakna,
må den följa oss under dagens ävlan, på det att vi icke,
när vi måhända en gång stå inför den fasansfulla
verkligheten och i vanmäktig förtvivlan vrida våra händer inför
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
