Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Fälttåget mot flottan (mars 1935)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begärligt mål för fiendens flygstridskrafter, vilka här hade
en alldeles speciellt viktig uppgift att fylla.
»Mot Brügge insatta flygare kunna approximativt
beräknas till 800». Luftanfallen voro så täta och ansågos såpass
farliga, att min första ansökan sommaren 1918 att få resa
dit, avslogs uteslutande av denna anledning. T. o. m.
österrikiska generaler hade av samma anledning förvägrats
att besöka denna för tusentals bombanfall utsatta plats.
När jag sedan (i augusti) äntligen fick komma till Brügge,
hade luftvärnsartilleriet avsevärt förstärkts och vunnit stora
framgångar. I förening med en mängd andra
skyddsåtgärder lyckades det nu att med goda resultat hålla flygarna
stången. Omkring 400 fientliga flygplan blevo nedskjutna,
och tyska officerare förklarade själva för mig, att nästan
alla fientliga flygplan, som på sista tiden närmat sig
staden och varvet inom 4,000 meters höjd, blivit nedskjutna.
Och de skador, som flyganfallen åstadkomma? Dessa
voro förundransvärt få, såsom en var, som efter kriget
besökt den gamla staden, kunnat övertyga sig om: de
månghundraåriga byggnaderna stå kvar där, de allra flesta
fullkomligt oskadda. Visst såg jag en mängd spår efter
flygbomber, men dessa inskränkte sig i allmänhet till mer
eller mindre omfångsrika »Trichter», ofta meterdjupa och
upp till fyra meter vida, koniska fördjupningar i marken.
När jag i bil färdades från Brügge till Ypern, föreföll
det mig, som komme jag från en fridens boning till det
mest fasansfulla helvete. Aldrig skall jag glömma det
intryck jag fick härav. Jag kunde icke undgå att göra
jämförelser mellan flygets ringa verkan och trumeldens
förödelse. Redan innan jag framkom till Passchendaele, låg
den milsvida slätten omkring mig såsom en fullkomlig
ödemark, sargad och upplöjd av miljoner granater. Icke
ett spår av något hus kunde upptäckas, endast en liten
kulle i Passchendaele, där kyrkan hade stått, icke ett spår
av något träd, icke en enda liten stubbe. Vägarna, som
naturligtvis icke skonats, lagades och underhöllos, där så
befunnits nödvändigt, ständigt av tyskarna. Annars kunde
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
