Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Mina gensägelser (juli 1936)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl för min mening, att de med all säkerhet icke kunna
vederläggas.
Ehuru man givetvis måste förutsätta, att vederbörande
varit i god tro, när de framställt och förfäktat sina
påståenden, finner jag det dock förunderligt, att de vågat
så göra, då deras resonemang tydligt ådagalägger, att
förhållandena på sjön äro dem i hög grad främmande.
Därom borde de väl själva, synes det, vara medvetna. —
Det är med livligt beklagande, jag ansett mig pliktig
konstatera detta.
B. När flygets förkämpar titt och ofta vilja göra
gällande, att våra bombplan skulle kunna anfalla — och
framgångsrikt anfalla — fiendens flygbaser i hans eget
land på andra sidan havet, så borde det väl för var och
en, som är mäktig att tänka någorlunda självständigt,
vara uppenbart, att detta tal är tomt munväder. Därom
vore det egentligen icke behövligt att vidare orda. Jag
har emellertid i kapitlen »Pansarskepp och bombplan»,
»Fälttåget mot flottan» samt »Riket i fara» något
närmare belyst ifrågavarande fantasimening.
Icke stort bättre är det ställt med påståendet, att vårt
flygvapen skulle kunna skydda vår sjöfart och anfalla
fiendens. Jag hänvisar rörande denna sak till kap.
»Han-delssjöfarten under krig» och »Fälttåget mot flottan».
Allt vad vi offra på vårt flygvapen är emellertid
till-spillogivet, om fienden lyckas bli allenarådande till sjöss.
(Se »Fälttåget mot flottan».) —
C. Jag kommer nu till de båda svåra villomeningar,
som flottans sakkunnige predikat. Den första gäller
flottans styrka. För enkelhetens skull skall jag här endast
tala om antalet pansarskepp.
Som bekant ansåg 1882 års parlamentariska
sjöförsvars-kommitté (vilken var det egentliga upphovet till våra första
klassens pansarbåtar, de s. k. Sveabåtarna), att flottans
kärna borde utgöras av 14 stycken dylika fartyg. 1892
års sjökrigsmaterialkommitté ökade antalet till 15 (på det
att vi måtte förfoga över 5 divisioner pansarfartyg,
var
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
