Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Mina gensägelser (juli 1936)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dera enligt den tidens mening bestående av 3 enheter).
1901 års kommitté ökade antalet till 16 och föreslog
dessutom 10 pansarkryssare, men 1907 års stora
försvars-kommitté tänkte sig endast 8, under motivering av att
varje enhet var betydligt starkare än dem vi förut ägde.
(Jag reserverade mig dock i kommittén för 12). Den typ,
som nu förordades, var den s. k. F-båten, urtypen till
Sverigeskeppen.
Endast i förbigående skall jag här erinra om den
bedrövliga historien med inhiberandet av det av 1911 års
riksdag beviljade pansarskeppet samt om det glänsande
svar härpå, som svenska folket gav genom
»pansarbåts-insamlingen». — När världskriget brutit ut, beviljade
urtima riksdagen 1914 på en gång anslag till två nya
pansarskepp (Gustaf V och Drottning Victoria), och
samtidigt godkände statsmakterna, att flottan skulle äga 8
fartyg av denna förträffliga typ. — — —
När efter världskriget hela världen ropade på
avrustning eller åtminstone på rustningsbegränsning, följde
Sverige villigt efter. Tysklands flotta var nästan
tillintetgjord, Rysslands mycket försvagad. Och de ledande
stormakterna kommo överens om inskränkningar, särskilt av
slagskeppsbyggandet. Under dessa förhållanden var det
icke så underligt, om än mycket bedrövligt, att
statsmakterna här i landet, sedan riksdagen under en följd av år
icke beviljat ett enda öre till ersättningsbyggnad, enades
om en flottplan, som inrymde blott fyra pansarskepp.
Detta var år 1925. Men under de elva år, som därefter
förflutit, hava förhållandena i världen, ej minst
beträffande flottorna, såsom en var vet, undergått en
genomgripande förändring. Vid denna förändring, som särskilt för
Tysklands del varit ofantlig, behöver jag icke här dröja.
Alltnog, de förutsättningar, som statsmakterna år 1925
byggde på och som 1926 års flottkommitté med hr P. A.
Hansson i spetsen utgick ifrån, äro icke längre till finnandes.
Det oaktat hava flottans sakkunnige i
försvarskommis-sionen och med dem de Resta sjömilitära myndigheter,
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
