Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord av Uno Florén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Laughtons lysande framställning av honom på film), älskar
och dyrkar Frollo som förbarmade sig över det lilla
vanskapta hittebarnet. Men ännu starkare älskar han
Notre-Dame och dess klockspel. Och över allt annat
älskar han Esmeralda. Under det hemska höljet ryms
en ädel själ. Det är ett komplicerat spel av passioner
och ett mäktigt flöde av ord ur en fantasi som aldrig
sinar. Diktarens vitalitet är enorm.
Hugos vänner och anhängare prisade romanen på
olika vis med smärre förbehåll. Men kritikern
Sainte-Beuve saknades i hyllningskören. Han hade hört till
Hugos varmaste beundrare men förhållandet mellan
dem hade efter hand svalnat. Istället svärmade han
ganska oblygt för diktarens hustru Adéle. Hennes
äktenskap var säkert ingen dans på rosor. Långa
perioder arbetade Hugo fruktansvärt hårt och hans
äktenskapliga krav kunde bli outhärdliga. I Sainte-Beuve
fann hon en sympatisk och förstående vän.
Hugo å sin sida skulle inom kort möta en ung
vithyllt skönhet med formfulländad figur, Juliette
Droust, skådespelerska och kurtisan. Dittills hade
han varit det trofasta, moraliskt oantastliga
familjeöverhuvudet. Juliette blev hans av omgivningen
accepterade väninna och skulle så förbli.
"Femtio år av kärlek, det är det vackraste
äktenskap" skrev Hugo till henne 1883. Samma år dog hon
i cancer. I sina brev framstår hon som en sällsynt
varmhjärtad och kärleksfull kvinna, strängt hållen av
Hugo. Men hon skulle få dela "Toto" som hon
kallade honom med många andra.
Victor Hugo var ständigt på språng efter nya
ledsagerskor. Eskapaderna blir en rutin i hans dagliga
liv. Hans sexuella aptit gör honom till en evig
matfriare hos det kvinnliga könet. Förföriska damer
flockas kring honom. Han klistrar upp deras fotografier
i sina intima dagböcker. När han är sjuttio år talar
Sarah Bernhardt om honom som sitt älskade
vidunder. Han är obevekligt fransk enligt det traditionella
mönstret, hustrun, älskarinnan och alla de hundra
snedsprången vid sidan om. En satyr som ännu i
åttioårsåldern tjusade kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
