Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Den stora salen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väggar, dörrposter, gesimser, dörrar, bildstoder, uppifrån
och ända ned i en strålande belysning av blått och guld,
som, något fördunklat vid denna tidpunkt, försvunnit
nästan helt och hållet under damm och spindelväv nådens år
1559, då Du Breul ännu beundrade det av tradition.
Må man nu föreställa sig denna väldiga, avlånga sal,
upplyst av en januaridags bleka dager, inkräktad av en brokig
och larmande folkmassa, som böljar fram utefter väggarna
och kring de sju kolonnerna, och man har redan fått en
otydlig föreställning om helhetsintrycket av denna tavla,
vars mest framträdande detaljer vi nu skall försöka skildra
mer ingående.
Säkert är, att om Ravaillac inte hade lönnmördat Henrik
IV, så hade det inte funnits några handlingar från den
Ra-vaillacska rättegången förvarade i Justitiepalatsets arkiv;
inga medbrottslingar, i vilkas intresse det låg att låta dessa
handlingar försvinna, och följaktligen inte heller några
mordbrännare, i brist på bättre medel nödsakade att bränna
upp arkivet för att bränna upp handlingarna och att bränna
upp Justitiepalatset för att bränna upp arkivet; och då hade
det följaktligen inte heller förekommit någon mordbrand
år 1618. Det gamla palatset hade alltjämt stått kvar med
sin stora sal, och jag hade kunnat säga till läsaren: "Gå
och se på det", och vi hade båda sluppit, jag att göra, han
att läsa denna beskrivning, sådan den nu är. Vilket bevisar
den nya sanningen, att stora händelser har oberäkneliga
följder.
De båda ändpunkterna av denna väldiga sal upptogs, den
ena av det berömda marmorbordet, så långt, så stort och så
tjockt, att man aldrig, såsom det heter i de gamla skrifterna,
sett ett liknande marmorblock här i världen; den andra av
kapellet, där Ludvig XI fanns skulpterad, knäböjande
framför den heliga jungfrun, och dit han, utan att bekymra
sig om att han lämnade två nischer tomma i den långa raden
av kungliga bildstoder, låtit flytta dem av Karl den store och
Ludvig den helige, två helgon, som han i deras egenskap av
franska konungar tillskrev stort inflytande i himlen. Detta
kapell, som ännu var nytt, ty det hade byggts knappa sex år
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
