Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Den stora salen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidigare, var uppfört i en sällsynt vacker stil och prytt med
underbara skulpturer.
Mitt i salen, alldeles mitt emot stora ingången, var invid
väggen uppförd en med guldbrokad överklädd estrad, till
vilken man berett en särskild ingång genom ett fönster, som
vette mot den till den förgyllda kammaren ledande gången.
Denna estrad var avsedd för de flandriska ambassadörerna
och andra personer av rang, och för åskådandet av
mysteriespelet.
Detta skulle enligt gammal sedvänja uppföras på
marmorbordet. Redan tidigt på morgonen hade allt ordnats i
och för detta ändamål; den praktfulla men av skrivarna
rispade marmorskivan uppbar en ganska hög, hoptimrad bur,
vars övre plan var synligt överallt i salen och skulle
tjänstgöra som scen, under det att dess inre, som doldes av
draperier, skulle tjänstgöra som klädloge för de agerande. En stege,
som helt naivt placerats utanför, skulle utgöra förbindelsen
mellan scen och klädloge, såväl vid entréer som sortier. Där
förekom det inga oförutsedda uppdykanden, inga oväntade
scenförändringar, inga teaterkupper, utan att de först hade
tagit sig uppför stegen.
Fyra av palatsfogdens män, sin plikt likmätigt övervakare
av alla folknöjen såväl på festdagarna som vid
avrättningarna, hade fattat posto vid marmorbordets fyra hörn.
Föreställningen skulle inte taga sin början, förrän det
sista tolvslaget förklingat från palatsets stora klocka. Detta var
visserligen något för sent för en teaterföreställning, men
man hade måst taga den tid som lämpade sig för
ambassaden.
Folkmassan väntade nu sedan tidigt på morgonen.
Många av dessa hederliga, nyfikna människor hade sedan
dagens inbrott stått och frusit nedanför palatsets stora
trappa; några försäkrade till och med, att de stått hela natten
och väntat utanför porten för att vara säkra på att komma in
bland de första. Trängseln tilltog för vart ögonblick, och likt
en flod, som stiger över sina bräddar, började människorna
stiga högre och högre invid väggarna och omkring pelarna,
utbreda sig över kornischerna, fönsterutsprången, de arki-
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
