Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Pierre Gringoire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och när legaten passerade bron, släppte man lös över
tvåhundra dussin fåglar av alla möjliga slag. Det var mycket
vackert, Liénarde.
— Det blir ännu vackrare i dag, inföll till sist deras
inter-lokutör, som tycktes höra på dem med största otålighet.
— Lovar ni oss, att det här mysteriespelet blir vackert?
sade Gisquette.
— Ja, mycket, svarade han. Så tillade han med ett visst
eftertryck: Mina damer, det är jag, som har författat det.
— Verkligen, sade de unga flickorna förvånade.
— Javisst! svarade poeten och bröstade sig litet. Det vill
säga, vi är två —Jehan Marchand, som har uppfört scenen,
och jag, som skrivit pjäsen. Jag heter Pierre Gringoire.
Våra läsare bör redan ha kunnat märka, att det nu
förflutit en god stund sedan det ögonblick, då Jupiter dragit sig
tillbaka in i klädlogen och tills författaren av den nya
moraliteten avslöjade sig för Gisquette och Liénarde.
Sällsamma sak: hela denna folkmassa, som några
minuter tidigare varit så tumultuarisk, väntade nu lugnt på
ko-mediantens ord, vilket bevisar att det bästa sättet att förmå
publiken att vänta tåligt är att försäkra den, att
föreställningen genast skall börja.
Men studenten Joannes var inte den, som lät sig sövas.
— Hallå! ropade han plötsligt mitt i den fridfulla väntan,
som efterträtt bråket och larmet. Jupiter, den heliga
jungfrun, fördömda taskspelare! Driver ni med oss? Pjäsen!
Pjäsen! Börja, annars sätter vi igång igen!
Och något mer behövdes inte. En musik av diverse
instrument stämde upp i träställningens inre, förhänget drogs
upp, och fyra personer, brokigt klädda och sminkade, kom
ut och klättrade uppför den branta stegen till scenen, där de
ställde upp sig på ett led och hälsade publiken med djupa
bugningar. Då tystnade musiken, och mysteriespelet
började.
Efter att ha mottagit rikliga applåder för sina bugningar
började de fyra aktörerna under en vördnadsfull tystnad en
prolog. Alla fyra var iförda till hälften vita, till hälften gula
kåpor, som inte skilde sig från varandra annat än genom ty-
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
