- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
43

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Mäster Jakob Coppenhole

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta sällsamma skådespel framkallade en sådan storm
av munterhet i salen, att kardinalen inte kunde undgå att
lägga märke till den. Han lutade sig fram litet, och
alldenstund han från den plats, där han satt, endast mycket
ofullständigt kunde se Trouillefous ruskiga röck, inbillade han
sig naturligt nog, att tiggaren begärde allmosor, och
upprörd av denna fräckhet, utropade han:

— Herr palatsfogde, låt kasta den där slusken i floden.

— Guds kors, herr kardinal, sade Coppenole utan att
släppa Clopins hand, det är en av mina vänner.

— Bravo! Bravo! ropade folkmassan. Och från och med
detta ögonblick hade mäster Coppenole i Paris liksom i
Gent blivit ytterst populär bland folket, "ty", säger Philippe
de Comines, "män av det slaget får alltid mycket medhåll
när de visar sig så ogenerade".

Kardinalen bet sig i läppen. Han lutade sig fram till sin
granne, abboten i Sainte-Geneviève och viskade till
honom:

— Fina ambassadörer, som ärkehertigen skickat till oss
för att anmäla madame Margareta!

— Ers eminens, svarade abboten, kastar bort sina
artigheter på dessa flamländska grymtare. Margaritas porcos.1

— Säg snarare, svarade kardinalen leende: "Porcos ante
Margaritam".2

Hela det lilla kaftanklädda hovet föll i extas över denna
ordlek. Kardinalen kände sig en smula tröstad; han var kvitt
med Coppenole, ty även han hade fått en kvickhet
applåderad.

Från och med det ögonblick kardinalen kommit in, hade
Gringoire inte upphört att oroa sig för sin prologs välfärd.
Först hade han uppmanat aktörerna, som stod där alldeles
villrådiga, att fortsätta och att höja rösten; sedan, när han
märkte att ingen hörde på, hade han hejdat dem, och under
hela den kvarts timme som avbrottet varade, hade han inte
upphört att stampa i golvet, nedlåta sig till att vädja till Gis-

1 Pärlor för svin.

2 Svin före pärla.

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free