Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Från Charybdis till Scylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en poet. Han tackade försynen, som sänt honom denna
goda ingivelse, men just då han skulle gå över palatstorget
för att uppnå den labyrint i la Cité, där alla de gamla
systergatorna la Barillerie, la Vieille Draperie, la Salvaterie, la
Juiverie etc. än i denna dag slingrar sig fram med sina
niovåningshus, såg han narrpåveprocessionen, som kom ut ur
palatset och under höga rop, med hans egen musik och
belyst av fackelsken styrde kurs mot honom, Gringoire. Denna
syn rev åter upp hans egenkärleks sår, så han tog till flykten.
Han ville taga vägen över Pont Saint-Michel, men där
sprang barn av och an med eldpilar och svärmare.
— Måtte den lede ta alla fyrverkeripjäser! sade
Gringoire och vek av mot Pont-au-Change. På husen närmast bron
hade man satt upp tre stora flaggor, som representerade
kungen, dauphin och Margareta av Flandern, och sex
mindre, på vilka fanns bilder av hertigen av Österrike,
kardinalen av Bourbon, herr Beaujeu, prinsessan Johanna av
Frankrike, bastarden av Bourbon och jag vet inte vem mer.
Allt var upplyst av facklor. En massa människor beundrade
ståten.
— Lycklige målare Jean Fourbault! sade Gringoire med
en djup suck och vände ryggen åt små och stora flaggor.
Framför honom låg en gata; han fann den så mörk och
ödslig, att han hoppades att där kunna undgå varje återljud
liksom varje återsken av festen. Han vek in på den. Då han gått
några steg, stötte han med foten emot något hinder,
vacklade och föll. Det var en majstång, som skrivarna vid ett
ämbetsverk dagen till ära hade rest utanför en
parlamentspresidents port. Gringoire bar modigt denna nya motgång. Han
reste sig upp och gick vidare ned till floden. Efter att ha
lämnat bakom sig fängelsetornet gick han utefter den långa
muren kring kungens trädgårdar, där smutsen på den inte
stenlagda vägen nådde honom till fotknölarna, och uppnådde
till sist västra änden av la Cité, där han stod stilla en stund
och betraktade den lilla holmen Passeur-aux-Vaches, som
sedermera har försvunnit under bronshästen och
Pont-Neuf. I kvällsmörkret förekom holmen honom som en svart
massa, vilken sköt upp ur det vita, skummande vattendrag,
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
