Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. ”Besos para golpes”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fé eller en ängel, det kunde Gringoire, trots att han var en
sådan skeptisk filosof, en sådan ironisk poet, inte avgöra i
det första ögonblicket, till den grad fascinerades han av
denna bländande uppenbarelse.
Hon var inte lång, men hon såg ut att vara det, så lätt och
graciöst rörde sig hennes späda smärta gestalt; hon var
mörkhyad men man anade, att hennes hy vid dagens ljus
måtte äga denna vackra guldglans som är kännetecknande
för andalusiskorna och romarinnorna. Även hennes lilla fot
var andalusisk, ty den verkade på samma gång smal och
fyllig i sin vackra sko. Hon dansade, hon vände sig, hon
virvlade omkring på en gammal persisk matta, vårdslöst kastad
under hennes fötter, och för var gång hennes strålande
ansikte vändes emot någon, kastade hennes stora svarta ögon
en blick på denne. Allas blickar var riktade på henne, allas
munnar stod öppna, och när hon dansade sålunda vid
ackompanjemanget av en tamburin, som hennes två runda,
vackert formade armar höll över hennes huvud, smärt,
smidig och livlig, i sitt tätt åtsittande, guldsmyckade livstycke,
sin brokiga kjol, sina bara axlar, sina vackra ben, som
emellanåt blottades av klänningen, sitt svarta hår, sina
blixtrande ögon, var hon i sanning en övernaturlig varelse.
— Det är sannerligen en salamander, tänkte
Gringoire, en nymf, en gudinna, en backant från berget
Mena-leon.
I samma ögonblick lossnade en av "salamanderns" flätor
och en liten plåt av förgylld koppar föll ned på marken.
— Nej! sade han. Det är en zigenerska.
All illusion var med ens bortblåst.
Hon började åter dansa. Hon tog upp från marken två
värjor, vars spetsar hon satte mot sin panna och som hon
balanserade på huvudet, medan hon fortsatte att dansa. Det
var verkligen en zigenerska. Men hur desillusionerad
Gringoire än kände sig, var denna tavla i sin helhet inte utan en
viss trollkraft; lustelden belyste den med ett rött sken som
dallrande föll på åskådarnas ansikten, på den unga flickans
mörkhyade panna och längre bort på torget kastade ett blekt
återsken, uppblandat med de fladdrande skuggorna på ena
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
