Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Den krossade krukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— La buona mancia! sjöng den benlöse.
Och den halte stämde in med sitt:
— Un pedaso de pan!
Gringoire höll sig för öronen.
— O, Babels torn! utbrast han.
Han började springa. Den blinde sprang. Den halte
sprang. Och även den tredje krymplingen sprang.
Och ju längre han trängde in i gränden, desto flera halta,
lama och blinda omgav honom; enögda, enarmade och
spetälska med sina sår kom ut ur husen och tvärgränderna och
källarna och skyndade under skrik och skrän bort mot
ljusskenet, vältrande sig i smutsen som daggmaskar efter en
regnskur.
Gringoire, som alltjämt hade sina tre förföljare tätt i
hälarna och inte förstod vad meningen var med allt detta,
marscherade förskräckt vidare mitt ibland de andra, knuffande
omkull de halta, sättande krokben för de lama, intrasslad i
denna myrstack av lemlästade varelser, liksom den engelske
sjökaptenen, som förliste bland en massa krabbor.
Plötsligt kom han på den tanken att göra helt om. Men
det var för sent. Hela denna legion hade slutit sig
tillsammans bakom honom, och hans tre tiggare hade honom fast.
Han gick således vidare, framdriven av denna
oemotståndliga flodvåg, av fruktan och av ett slags yrsel, som kom allt
detta att framträda som ett slags mardröm för honom.
Till sist var han framme vid slutet av gatan. Den
utmynnade i en ofantlig öppen plats, där tusende ljus tindrade här
och var i den mörka natten. Gringoire rusade in på denna
öppna plats, i förhoppning att tack vare sin snabbhet kunna
undkomma de tre missbildade spöken, som klängt sig fast
vid honom.
— Ondé vas, hombre! ropade den lame i det han slängde
ifrån sig sina kryckor och sprang efter honom med de
friskaste ben, som någonsin trampat Paris’ stenläggning.
Under tiden hade även den andre krymplingen rest sig på
sina fötter och gripit tag i Gringoire, och den blinde stirrade
honom i ansiktet med ett par ögon, som lågade.
— Var är jag? frågade den förfärade poeten.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
