Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. En bröllopsnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET
En bröllopsnatt
Några ögonblick efteråt befann sig vår poet i en liten, varm
och ombonad kammare med spetsigt valvtak, sittande vid
ett bord, som inte tycktes begära något bättre än att göra ett
lån i ett matskåp, som hängde alldeles i närheten, med utsikt
till en bra säng och en tätatät med en vacker flicka. Hela
äventyret var som en saga. Han började på allvar anse sig
som hjälten i en fesaga, och gång på gång tittade han sig
omkring, liksom för att se efter, om den eldvagn, förspänd med
två bevingade väsen, som enbart kunnat föra honom så
snabbt från underjorden till paradiset, alltjämt fanns kvar.
Emellanåt tittade han även på hålen i sin röck, liksom för att
klänga sig fast vid verkligheten och inte helt och hållet
förlora fotfästet här på jorden. Hans förnuft, som sålunda
slungades som en lekboll i fantasiens rymder, hade endast
denna tråd att klamra sig fast vid.
Den unga flickan tycktes inte ägna honom någon som
helst uppmärksamhet. Hon kom och gick, flyttade på en
stol, pratade med sin get och gjorde då och då sin lilla
grimas. Till sist slog hon sig ned vid bordet, så att Gringoire
kunde se sig mätt på henne.
Allt mer och mer försänkt i drömmande tankfullhet, sade
han sig själv, i det han följde henne med blicken:
— Detta är således Esmeralda! En himmelsk varelse! En
gatudanserska! Så mycket och så litet! Det var hon som i
morse gav mitt skådespel nådastöten, det var hon som i kväll
räddade mitt liv. Min onda genius! Min goda ängel! Vid
min ära, en vacker kvinna! Och en som måtte älska mig
vansinnigt, eftersom hon kunnat välja mig på detta sätt.
Apropå det, sade han i det han reste sig upp under intrycket
av den känsla för sanningen, som utgjorde grundvalen i
hans karaktär och filosofi, jag vet inte så noga hur det har
gått till, men jag är hennes man!
Med denna tanke i huvudet och i blicken närmade han
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
