Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. En bröllopsnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig den unga flickan på ett så galant sätt, att hon ryggade
tillbaka.
— Vad vill ni mig? sade hon.
— Kan ni fråga mig det, dyrkansvärda Esmeralda?
svarade Gringoire i så passionerad ton, att han själv blev
förvånad över att höra sig tala på detta sätt.
— Jag förstår inte vad ni menar.
— Ah, seså! sade Gringoire som blev allt mer och mer
uppeldad och tänkte, att det, när allt kom omkring, endast
var en oskuld från Mirakelgården, som han hade att göra
med, tillhör jag inte dig, min ljuva vän? Och han lade
armen om hennes liv.
Zigenerskans smidiga gestalt gled som en ål ur hans
händer. Hon tog ett språng bort till andra ändan av det lilla
rummet, lutade sig ned och rätade åter på sig med en liten
dolk i handen, innan Gringoire ens hunnit se, varifrån
denna dolk kom. Ursinnig och stolt, med skälvande läppar,
vidgade näsborrar, blossande kinder och blixtrande ögon stod
hon framför honom. Samtidigt ställde den lilla vita geten sig
framför henne och bjöd Gringoire spetsen med sina två
vackra, förgyllda och mycket spetsiga horn. Allt detta
försiggick på ett ögonblick.
Vår filosof stod där obeslutsam och lät blicken vandra
från geten till flickan och sedan tillbaka igen till geten.
— Heliga jungfru! sade han till sist då hans förvåning
tillät honom att tala. I sanning två amasoner!
Zigenerskan å sin sida bröt även tystnaden.
— Du måste vara dum och mycket djärv!
— Förlåt mig, mademoiselle, sade Gringoire leende,
men varför tog ni mig till man?
— Borde jag kanske ha låtit dig bli hängd?
— Alltså, fortsatte poeten en smula besviken i sina
förhoppningar om ett kärleksäventyr, hade ni, när ni tog mig
till man, ingen annan tanke än att rädda mig från galgen?
— Och vilken annan tanke trodde du, att jag hade?
Gringoire bet sig i läppen.
— Alltså, sade han sig själv, är jag tydligen inte en sådan
kvinnotjusare som jag trodde. Men vad tjänade det i så fall
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
