Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. En bröllopsnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, anmärkte poeten i smått blyg ton.
Hon gjorde sin vanliga näpna grimas.
— Jag känner inte ens till ditt namn.
— Mitt namn? Om ni vill veta det, så är det Pierre
Gringoire.
— Jag vet ett, som är mycket vackrare, sade hon.
— Ni är inte snäll, sade poeten. Men det gör ingenting,
för jag blir inte ond mera. När ni lärt känna mig bättre,
kommer ni måhända att älska mig, och eftersom ni så
tillitsfullt berättat er historia för mig, är jag skyldig att berätta
min för er. Ni bör således veta, att jag heter Pierre Gringoire
och att jag är son till en förpaktare i Gonesse. Min far blev
hängd av bourgignonerna, och min mor fick magen
uppsprättad av picarderna under belägringen av Paris för tjugu
år sedan. Alltså blev jag föräldralös vid sex års ålder och
hade inga andra skosulor för mina fötter än Paris’
stenläggning. Jag vet inte, hur jag tog mig fram från sex till sexton
år. An slängde en frukthandlerska till mig ett plommon, än
gav någon annan mig en brödkant. Om kvällarna lät jag
mig infångas av nattvakten, som kastade mig i fängelse, och
där fann jag en halmkärve att sova på. Men allt detta
hindrade mig inte från att bli lång och mager, sådan ni nu ser
mig. Om vintrarna värmde jag mig i solskenet, och jag fann
det mycket löjligt, att Sankt Johanneseldarna sparades till
rötmånaden. Vid sexton års ålder ville jag skaffa mig ett
yrke. Jag ägnade mig i tur och ordning åt allt möjligt. Jag
blev soldat, men jag var inte tillräckligt tapper. Jag blev
munk, men jag var inte tillräckligt undergiven. Och för
övrigt så är jag en klen dryckesbroder. I ren förtvivlan blev jag
lärling i timmermansskrået, men jag var inte tillräckligt
stark. Jag hade större lust att bli skolmästare. Det är
visserligen sant, att jag inte kunde läsa, men det utgjorde intet
hinder. Inom kort hade jag kommit underfund med, att jag
inom varje yrke saknade en viss nödvändig egenskap, och
när jag insåg att jag inte dugde någonting till, så blev jag på
vinst och förlust poet och rimsmidare. Det är ett yrke, som
man alltid kan ägna sig åt, när man är vagabond, och det är
alltid bättre än att stjäla, såsom några unga vänner till mig
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
