Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. En bröllopsnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådde mig. En vacker dag hade jag turen att sammanträffa
med dom Claude Frollo, högvördige ärkedjäknen vid
Notre-Dame. Han fattade intresse för mig, och det är
honom, jag har att tacka för att jag i denna dag är studerad
karl och kan latin från och med Cicero och ned till
kyrkofäderna och inte är en barbar i fråga om skolastiken eller
retoriken eller ens hermetiken, denna vetenskapernas
vetenskap. Det är jag, som författat det mysteriespel, som i dag
med stor framgång och under ett väldigt tillopp av åskådare
uppfördes i palatsets stora sal. Jag har ävenledes skrivit en
bok, som skall bli på sexhundra sidor och handla om den
förfarliga kometen av år 1465, som bl.a. var orsaken till att
en man blev galen. Och jag har dessutom haft andra
framgångar. Jag har även hjälpt till med Jean Mauges stora
mör-sare, ni vet, som sprang i bitar, när man skulle prova den på
Charentonbron och dödade åttio nyfikna. Så ni ser, att jag
inte är något dåligt parti. Jag kan dessutom en hel massa
trevliga konststycken, som jag skall lära er get — exempelvis
att imitera biskopen av Paris, den där fördömda fariséen,
vars kvarnar stänker ner alla, som går över
Pont-aux-Meuniers. Och mitt skådespel kommer att inbringa mig
mycket pengar, för den händelse att man betalar mig. Och
slutligen står jag helt och hållet till er tjänst, jag själv, mitt
snille, mitt vetande och allt jag kan, att leva tillsammans
med er, mademoiselle, såsom det behagar er, som man och
hustru, om ni tycker om det, som bror och syster, om ni
tycker bättre om det.
Gringoire tystnade och väntade för att se, vilken verkan
hans tal skulle ha på den unga flickan. Hon stirrade i
golvet.
— Febus, sade hon halvhögt. Så vände hon sig om mot
poeten. Febus — vad betyder det?
Gringoire, som inte kunde förstå, vilket sammanhang det
fanns mellan hans ord och denna fråga, blev emellertid inte
ledsen över detta tillfälle att få briljera med sin lärdom. Han
rätade stolt på sig och svarade:
— Det är ett latinskt ord, som betyder "sol".
— Sol! upprepade hon.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
