Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. En bröllopsnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är namnet på en vacker bågskytt, som var en gud,
tillade Gringoire.
— Gud! upprepade zigenerskan. Och det låg något
tankfullt och lidelsefullt i hennes röst, då hon uttalade ordet.
I samma ögonblick lossnade ett av hennes armband och
föll ned på golvet. Gringoire lutade sig hastigt ned efter det.
Då han åter rätade på sig, var den unga flickan och geten
försvunna. Han hörde hur en regel sköts för. Det var en liten
dörr, som otvivelaktigt ledde in till ett annat rum och
stängdes från andra sidan.
— Har hon åtminstone låtit mig få en säng? sade vår
filosof.
Han gick omkring i det lilla rummet. Där fanns ingen
annan möbel, som man kunde sova på, än en bra nog lång
kista, vars lock var sirat med sniderier. Då Gringoire sträckte
ut sig på den, kände han sig ungefär så, som Micromegas
borde ha gjort, när han lade sig i hela sin längd på Alperna.
— Nåväl, sade han, i det han gjorde det så bekvämt åt sig
som möjligt, man får försöka finna sig till rätta. Men det här
är verkligen en besynnerlig bröllopsnatt. Skada! Det låg i
detta giftermål med tillhjälp av det krossade kruset något
naivt och antediluvianskt, som tilltalade mig.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
