Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 2. Paris i fågelperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till rätta i detta virrvarr urskilde man så småningom
vissa huvuddrag. För att börja med la Cité så har den, såsom
Sauval säger, formen av ett stort skepp, inkilat i dyn och
strandat i vattenbrynet ungefär mitt i Seine. Vi har nyss
beskrivit hur detta skepp på 1400-talet låg förtöjt vid flodens
båda stränder medelst fem broar. Denna form av ett skepp
har även ådragit sig heraldikernas uppmärksamhet, ty det
är till följd därav och inte på grund av normandernas
belägring, som — enligt Favyn och Pasquier — staden Paris för
ett skepp i sin gamla vapensköld.
La Cité framträdde således först för blicken såsom ett
skepp med akterstäven mot öster och förstäven mot väster.
Om man stod vänd mot förstäven, hade man framför sig en
oöverskådlig massa gamla hustak, över vilka tornade sig
Sainte-Chapelles blykupol med sin djärva uppåtsträvande
spira, den öppnaste, vackrast utarbetade och genombrutna,
som någonsin släppt dagens ljus genom sin spetskägla. Litet
närmare utmynnade tre gator på den öppna platsen framför
Notre-Dame, som var kantad av många vackra gamla hus.
På södra sidan lutade sig Hotel-Dieus rynkiga och
fallfärdiga fasad och dess tak, som tycktes vara översållat med
blommor och vårtor. Till höger och vänster, i öster och väster
höjde sig inom la Cités trånga område dess tjuguen kyrkor, från
olika tidpunkter, av alla former och storlekar, från och med
Saint-Denis-du-Pas’ låga och murknade klocktorn till Saint
Pierre-aux-Boeufs’ och Saint-Landrys smärta tornspiror.
Bakom Notre-Dame avtecknade sig i norr klostret med sina
gotiska gallerier, i söder biskopens halvromerska palats, i
öster Terrains ödsliga udde. I denna hopgyttrade husmassa
urskilde ögat ytterligare de höga, genombrutna
stenkolon-ner, som då för tiden på själva taket krönte palatsets översta
fönsterrad, det hus, som staden under Karl VI:s regering
skänkte Juvenal des Ursins; litet längre bort Marché-Palus’
med tjära bestrukna baracker, och ännu längre bort den nya
absiden på Germain-le-Vieux, år 1458 förlängd med ett
stycke av Rue aux Febves, och ytterligare här och var en
gatukorsning, full med folk, en skampåle, rest i ett gathörn, en
vacker provbit på stenläggning från Filip Augusts tid, en
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
