Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 2. Denna skall döda denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vacklar, enheten klyves. Feodalismen påyrkar att få dela
med teokratien, väntar på folket, som alldeles säkert skall
anlända oväntat till skådeplatsen och efter vanligheten taga
lejonparten. Ädlingarna undergräver prästadömet och
kommunen ädlingarna. Europas ansikte är förändrat. Titta
efter, och ni skall se, att även arkitekturens ansikte är
förändrat. Samtidigt med civilisationen har hon vänt om
bladet, och tidens nyvaknade anda finner henne redo att skriva
efter dess diktamen. Hon har kommit tillbaka från
korstågen med spetsvalvet, liksom folken med sin frihet.
Allteftersom Rom så småningom faller sönder, sönderfaller även så
småningom den romanska arkitekturen. Hieroglyfen
övergiver katedralerna och lyser i stället såsom vapensköld från
slottstornet för att förskaffa feodalismen auktoritet.
Katedralen själv, en gång i tiden så dogmatisk, inkräktas nu av
folket, av friheten, glider ur prästens hand och kommer i
konstnärens. Konstnären bygger enligt sin smak. Farväl
med myten, med lagen. Nu har vi fantasien och hugskotten.
Under förutsättning, att prästen får sin basilika och sitt
altare, har han ingenting att säga. De fyra väggarna tillhör
konstnären. Den arkitektoniska boken är inte längre
prästens, religionens, Roms egendom, den tillhör fantasien,
poesien, folket. Till följd därav de snabba och otaliga
förändringarna hos denna arkitektoniska stil, som räknar
endast trehundra års tillvaro, i en sådan slående kontrast till
orörligheten hos den romanska arkitekturen, som hade
varat i sex, sju århundraden. Men konsten rycker fram med
jättesteg. Folkets anda och originalitet uträttar det verk,
som fordom utfördes av biskoparna. Allteftersom varje
generation framkommer, lägger den sin rad till boken,
utplånar de gamla romanska hieroglyferna på katedralernas
fasader, och det är med knapp nöd, som dogmen skymtar fram
här och var genom de nya symbolerna, som placerats över.
Man kan knappast ana religionens skelett under den
folkliga klädnaden.Man kan inte göra sig en föreställning om de
friheter, som arkitekterna nu tog sig, till och med i fråga om
en kyrka. Än ser vi kapitäler med sammanflätade figurer av
munkar och nunnor i oanständiga ställningar, såsom exem-
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
