Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 3. Historien om en majskaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan ännu lägre, Guery Aubergeon, kungens taffeltäckare
och sedan Macé de Frépus, kronprinsens barberare, och
sedan Thevenin le Moine, kungens förste kock, och sedan
gick hon ur hand i hand, från de yngre till de äldre, tills hon
slutligen kom till Guillaume Racine, fiolspelaren, och till
Thierry-de-Mer, lykttändaren. Den stackars Chantefleurie,
till sist var det slut med guldmynten, och hon fick endast silver.
Vad säger ni om det, mina vänner? Vid kröningen samma år
61 bodde hon ihop med en liderlig sälle! Samma år —
Mahiet-te klämde sönder en tår som hade stigit upp i hennes öga.
— Det där var väl ingen ovanlig historia, sade Gervaise.
Jag märkte ingenting alls om vare sig zigenare eller barn.
— Tålamod! fortsatte Mahiette. Vad barnet beträffar, så
kommer det g;enast ett. Anno 66 — det blir 16 år den här
månaden — födde Paquette en liten flicka till världen! Hon
var alldeles överförtjust. Den stackars varelsen hade hela
tiden önskat sig ett barn. Hennes mor var död. Paquette hade
ingen annan kvar i världen att älska och ingen annan heller
som älskade henne. Under de senaste förflutna åren sedan
hon kommit på villovägar, hade stackars Chantefleurie varit
en olycklig varelse. Hon var ensam och övergiven, alldeles
ensam här i världen, man pekade finger och skrek efter
henne på gatorna, stadsvakten slog henne och små trasiga
gatpojkar skrattade och gjorde narr av henne.
— Ja, inföll Gervaise, men zigenerskorna?
— Vänta ett ögonblick, Gervaise, sade Oudarde, vars
uppmärksamhet började väckas. Vad skulle vi få på slutet
om allt komme i början? Var snäll och fortsätt, Mahiette.
Den där stackars Chantefleurie . . .
Mahiette fortsatte:
— Nåväl, hon var således mycket sorgsen och mycket
olycklig, och hennes kinder fårades av tårar. Men Gud
fattade medlidande med henne och gav henne en liten flicka. Jag
kan inte beskriva hennes glädje; den var ett sannskyldigt
vanvett av kyssar och tårar. Hon ammade själv barnet, hon
gjorde lindor av sitt täcke — det enda, som hon hade i sin
säng, och numera kände hon varken köld eller hunger.
Hennes skönhet kom tillbaka — en gammal flicka gör en ung
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
