Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 3. Historien om en majskaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in dem i de små skorna, ta ut dem igen, beundra dem,
förundra sig över dem, hålla upp dem mot ljuset och beklaga
dem, medan hon lärde dem att gå framför varandra i
sängen, och hon hade med glädje tillbragt sitt liv på knä och klätt
på och av dessa små fötter, som om de hade varit
Jesusbar-nets fötter —
— Allt det där är mycket gott och väl, sade Gervaise till
hälften viskande, men var kommer zigenerskorna
någonstans?
— Ni skall genast få höra det, svarade Mahiette. En
vacker dag kom det till Reims ett mycket besynnerligt sällskap.
De var tiggare och vagabonder, som strövade omkring,
anförda av sin ledare och sina hövdingar. Deras ansikten var
svartmuskiga. Deras hår knollrigt, och de hade silverringar
i öronen. Kvinnorna var ännu fulare än männen. Barnen,
som kravlade omkring dem, skulle ha skrämt lika många
apor. De hade allesammans kommit direkt från nedre
Egypten till Reims genom Polen. De kom till Reims för att spå i
kungens av Algeriet och kejsarens av Tyskland namn. Som
ni kan förstå, fanns det tillräcklig anledning att förbjuda
dem tillträde till staden. Då slog hela skaran läger utanför
Braineporten, på den där kullen med väderkvarnen alldeles
i närheten av kalkbrotten. Sedan fick människorna i Reims
ingen ro, förrän de hade sett dem. De spådde en i handen
och gjorde de underbaraste förutsägelser! Men samtidigt
berättades det förskräckliga historier om dem, om att de stal
barn och värdesaker och åt människokött. De förståndiga
människorna sade till de dåraktiga: "Gå inte dit!" och sedan
gick de själva dit i smyg. Det var riktigt på modet att gå dit.
Stackars Chantefleurie greps av nyfikenhet: Hon ville gärna
veta, vad hon hade att vänta och huruvida hennes söta lilla
Agnes en vacker dag skulle bli kejsarinna av Armenien eller
någonting i den vägen. Så hon tog henne med sig till
zige-narlägret, och zigenerskorna beundrade barnet, smekte det,
kysste det med sina svarta munnar och förundrade sig över
dess små händer — allt till den stackars moderns stora
glädje! Framför allt var de förtjusta i de små näpna fötterna och
de små näpna skorna. Barnet var ännu inte ett år gammalt.
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
