Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 3. Historien om en majskaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon började redan jollra litet, skrattade förtjust åt sin mor,
var så fet och knubbig och hade tusende förtjusande små
åtbörder som en liten ängel i paradiset. Hon blev mycket rädd
för zigenerskorna och grät. Men modern kysste henne ännu
mera och avlägsnade sig helt förtjust över den lycka, som
zigenerskorna hade förutsagt hennes Agnes. Hon skulle bli en
skönhet, en dygdig kvinna, en drottning. Så modern
återvände till sitt kyffe vid Rue Folle-Peine mycket stolt i hågen
över att bära en liten drottning. Följande dag, då lillan sov
på sängen passade hon på att gå ut ett ögonblick, ställde
dörren på glänt av fruktan för att störa barnet och sprang till
Rue de la Séchesserie för att berätta för en av grannfruarna,
att den dag skulle komma, då hennes dotter Agnes skulle
passas upp vid bordet av kungen av England, och
ärkehertigen av Etiopien och hundratals andra underbara saker. När
hon kom hem igen och inte hörde någon gråt, då hon gick
uppför trappan, sade hon för sig själv: "Bra, barnet sover
ännu!" Dörren stod mera öppen än hon lämnat den. Den
stackars modern gick emellertid in och sprang fram till
sängen. Barnet fanns inte där, rummet var tomt. Av barnet
fanns ingenting kvar mer än den ena av hennes små söta
skor. Hon rusade ut ur rummet, flög nedför trappan i det
hon ropade: "Mitt barn! Mitt barn! Vem har tagit mitt
barn?"
Gatan var ödslig, huset stod litet avsides, ingen kunde
lämna henne några upplysningar om barnet. Hon gick
genom staden, hon letade på varenda gata, sprang av och an
hela dagen, vild, vanvettig, förfarlig, kikade in genom
dörrar och fönster som ett vilt djur som har förlorat sina ungar.
Hon flämtade, hennes klädsel var i oordning, hon var
hemsk att skåda, och i hennes ögon fanns en eld, som
torkade hennes tårar. Hon hejdade människor, som hon mötte,
och utropade: "Min flicka! Min flicka! Min söta lilla flicka!
Om någon vill återställa min flicka åt mig, skall jag bli hans
tjänare, jag skall bli hans hunds tjänare, och han skall få äta
mitt hjärta, om han vill."
Hon mötte herr kyrkoherden i Saint-Remy och sade till
honom: "Herr kyrkoherde, jag skall gräva upp marken med
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
