- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
199

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 3. Historien om en majskaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nåväl, fortsatte Oudarde och räckte henne en flaska,
här är litet hippokras. Drick litet, ty det kommer att värma er.

Hon ruskade åter på huvudet, såg på Oudarde med stel
blick och sade:

— Litet vatten.

Oudarde var enträgen.

— Nej, min syster, sade hon. Det är inte någon dryck,
som passar i januari månad. Drick litet hippokras och ät
den här majskakan, som vi har bakat enkom för er räkning.

Hon avböjde kakan, som Oudarde räckte henne, och
sade:

— Svartbröd.

— Se här, sade Gervaise, som i sin tur greps av
medlidande och tog av sig sin kofta. Den här är varmare än er
säck. Tag den över axlarna.

Men hon avböjde gåvan, liksom hon gjort med drycken
och kakan, och sade:

— En säck!

— I varje fall, sade den vänliga Oudarde, borde ni väl
veta, att det var helgdag i går.

— Jag vet det, svarade cellkvinnan. På två dygn har jag
inte haft något vatten i min kruka.

Efter en kort tystnad tillade hon:

— Det är helgdag och de glömmer mig. Det gör de rätt
i. Varför skulle världen tänka på mig, som inte tänker på
den? Till slocknat kol hör kallnad aska.

Och liksom uttröttad av att ha talat så mycket, lät hon
huvudet sjunka ned mot knäna. Den okonstlade och goda
Oudarde, som av dessa ord drog den slutsatsen, att den stackars
kvinnan alltjämt beklagade sig över kölden, svarade:

— Vill ni således ha litet eld?

— Eld! sade säckkvinnan i sällsam ton. Vill ni även göra
upp litet eld åt min lilla flicka, som sedan femton år tillbaka
ligger i jorden?

Hon darrade i hela kroppen, hennes röst skälvde, hennes
ögon lågade. Hon hade rest sig upp på knä. Helt plötsligt
sträckte hon ut sin utmärglade hand mot gossen, som
betraktade henne med förvånad min.

199

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free