Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 4. En tår för en droppe vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modos nakna puckel, hans kamelbröst, hans krokiga och
vridna axlar. Under denna munterhet kiev en liten och
un-dersätsig man, klädd i stadens livré, upp på plattformen och
tog plats bredvid delinkventen. Hans namn cirkulerade
hastigt från mun till mun. Det var mäster Pierrat Torterue,
edsvuren tortyrmästare vid Chåtelet.
Han började sina operationer med att på ett hörn av
skampålen ställa ett svart timglas, vars övre kapsel var fylld
med röd sand, som sipprade ned i den undre. Sedan tog han
av sig sin mångfärgade jacka, och då syntes det att från hans
högra hand dinglade en piska med långa vita snärtar och
knutar av metall. Med vänstra handen kavlade han likgiltigt
upp högra skjortärmen till armbågen.
Under tiden skrek Jehan Frollo, i det han höjde sitt
blondlockiga huvud över mängden (för detta ändamål hade han
klivit upp på Robin Poussepains axlar):
— Kom och titta, mina damer och herrar! De skall
hud-flänga mäster Quasimodo, klockringare hos min bror
ärkedjäknen av Josas, en präktig orientalisk arkitektur med en
rygg som en dome och ben som förvridna pelare!
Alla skrattade, i all synnerhet gossarna och flickorna.
Nu stampade tortyrmästaren med foten. Hjulet började
röra sig. Quasimodo vacklade under sina bojor, och den
häpnad som hastigt avspeglade sig på hans vanskapade
ansikte, fördubblade munterheten överallt på torget.
Helt plötsligt i det ögonblick då hjulet under sin rotering
vände Quasimodos rygg mot mäster Pierrat, höjde denne
armen, de små snärtarna ven genom luften som huggormar
och föll ned på den olyckliges axlar.
Quasimodo ryckte till, som om han plötsligt vaknat upp
ur sömnen. Nu började han förstå. Han vred sig i sina bojor.
En häftig sammandragning som uttryckte överraskning och
smärta, förvred hans ansiktsmuskler, men inte ett ljud gav
han ifrån sig. Han endast lade huvudet tillbaka, först åt
höger, sedan åt vänster och ruskade på sig likt en tjur som fått
ett sting i sidan.
Ett andra slag följde på det första, sedan ett tredje, sedan
ännu ett och ännu ett och så vidare utan uppehåll, i det hju-
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
