Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 4. En tår för en droppe vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let fortsatte att rotera och pisksnärtarna slog ned på delin
kventen. Snart började blodet att rinna; det sipprade i
tusende små rännilar på den puckelryggiges mörka axlar, och
då snärtarna ven genom luften, stänkte de bloddroppar
bland åskådarna.
Quasimodo hade, åtminstone skenbart, återvunnit sitt
förra kalla och likgiltiga lugn. Till en början hade han,
under tystnad och utan någon synbar vrede, försökt spränga
sina fjättrar. Hans öga hade lågat, hans muskler hade
sammandragit sig, hans lemmar hade spänts, så att remmar och
kedjor stramat åt. Ansträngningen var väldig,
övermänsklig, förtvivlad, men prevotämbetets gamla bojor stod
rycken. Det knakade i dem, men det var också allt. Utmattad
sjönk Quasimodo ihop. Bestörtningen i hans anletsdrag
efterträddes av en djup och bitter modlöshet. Han slöt sitt
enda öga, lät huvudet sjunka ned mot bröstet, och det såg
ut, som om han var död.
Från och med den stunden rörde han sig inte alls.
Ingenting förmådde avlocka honom en rörelse, varken blodet,
som fortsatte att strömma, eller piskrappen, som föll med
fördubblad våldsamhet, och inte heller tortyrmästarens
ilska, som stegrades till ett slags rus, eller vinandet av de
ohyggliga snärtarna.
Till sist sträckte en svartklädd tjänsteman vid Chåtelet,
som sedan exekutionens början suttit på en svart häst invid
stegeln, upp sin arm och pekade med sin ebenholtsstav på
timglaset. Tortyrmästaren slutade, hjulet stannade, och
Quasimodo slog långsamt upp ögat.
Spöslitningen var över. Den edsvurne tortyrmästarens
två medhjälpare tvättade blodet av delinkventens axlar,
gned in dem med något slags salva, som omedelbart tillslöt
såren, och kastade ett gult skynke över hans rygg. Under
tiden lät mäster Pierrat Torterue det blod, som
genomdränk-te gisslets snärtar, droppa ned på marken.
Ännu var emellertid inte allt över för den stackars
Quasimodo. Det återstod honom alltjämt att undergå den timmes
halsjärn, som mäster Florian Barbedienne visligen hade
lagt till messire Robert d’Estoutevilles dom.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
