Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 4. En tår för en droppe vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltså vände man åter på timglaset och lämnade
puckelryggen bunden på hjulet, på det att rättvisa måtte bli skipad
ända till slutet.
Det är redan nämnt, att Quasimodo var allmänt hatad —
av mer än ett giltigt skäl, det är sant. I hela denna folkmassa
fanns knappast en enda åskådare, som inte hade eller trodde
sig ha anledning att beklaga sig över Notre-Dames elaka
puckelrygg. Alla hade glatt sig åt att se honom vid
skampålen, och det stränga straff, som han just genomgått, och det
ömkliga tillstånd, vari han befann sig efter det, hade så långt
ifrån bidragit till att blidka populasen, att det tvärtom gjort
dess hat ännu ondskefullare genom att egga det med en
tillsats av åtlöje.
Följden blev den, att nu när den offentliga rättvisan blivit
tillfredsställd, kom turen till tusentals privata
hämndlystnader. Här, liksom i stora salen, var det kvinnorna som
framför allt utmärkte sig. De hatade honom alla, somliga till
följd av hans elakhet, andra till följd av hans fulhet.
— O, du din fula antikrist! ropade en.
— En sådan förtjusande grimas! skrek en tredje. Den
skulle ha gjort honom till narrpåve, om i dag hade varit i
går.
— Präktigt! inföll en gammal kvinna. Det här är
skam-pålsgrinet; när får han visa oss sitt galggrin?
— När skall du få din stora klocka över ditt huvud
hundra fot ner i jorden, du förbannade klockringare? skrek en.
— Och ändå är det den där djävulen, som ringer till
Angelus!
— O, du stendöva rackare! Du enöga! Du puckelrygg!
Du vidunder!
— Han har ett ansikte som kan få en kvinna att få
missfall bättre än någon läkare eller någon apotekare!
Tusentals andra okvädinsord regnade över honom,
förbannelser och skrattsalvor och här och där en sten.
Quasimodo var döv, men han såg bra, och det allmänna
raseriet uttrycktes inte mindre kraftigt genom människornas
uppsyner än genom deras ord. För övrigt hade stenarna, som
träffat honom, givit honom förklaringen på deras skratt.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
