- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
224

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 1. Faran av att anförtro sin hemlighet åt en get

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Vad är det där? frågade hon zigenerskan.

Flickan såg på henne med sina stora ögon och svarade
allvarligt:

— Det är min hemlighet.

— Jag skulle gärna vilja lära känna din hemlighet,
tänkte Fleur-de-Lys.

Under tiden hade den ädla frun rest sig upp från sin stol
och utropat i vredesmod:

— Hör på, zigenerska! Om varken du eller din get vill
dansa för oss, vad har ni då här att göra?

Utan att svara, närmade zigenerskan sig långsamt
dörren. Men ju närmare hon kom den, desto långsammare gick
hon. En oemotståndlig magnet tycktes hejda hennes steg.
Helt plötsligt vände hon sig om och såg på kapten Febus
med tårar i ögonen.

— Vid Gud! utbrast kaptenen. Ni får inte gå på detta
sätt. Kom tillbaka och dansa något för oss. Apropå det,
älskling, vad heter ni?

— Esmeralda, svarade danserskan, utan att taga blicken
ifrån honom.

Vid detta ovanliga namn brast flickorna i gapskratt.

— I sanning ett fruktansvärt namn för en ung dam! sade
Diane.

— Nu ser ni tydligt, att hon är en trollpacka, sade
Amelotte.

— Min kära vän, sade dame Aloise högtidligt, det
namnet har säkerligen era föräldrar inte fiskat upp åt er ur
dopfunten.

Emellertid hade Bérangère, utan att någon observerat
det, för några minuter sedan med en bit kaka lockat geten
med sig in i en vrå. De hade med ens blivit goda vänner, och
det nyfikna barnet hade knutit lös den lilla påsen som geten
bar vid halsen, öppnat den och tömt ut dess innehåll på
mattan. Det var ett alfabet med varje bokstav på en särskild liten
träkloss.

Så fort bokstäverna låg på mattan, fick barnet till sin
förvåning se, hur geten (det var förmodligen ett av dess
underverk) med sin förgyllda fot drog till sig vissa bokstäver och

224

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free