- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
225

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 1. Faran av att anförtro sin hemlighet åt en get

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ordnade dem genom att försiktigt skjuta dem i en viss
ordning. Snart bildade de ett ord, som geten tycktes vara van
att sätta ihop, så lätt och ledigt gick det.

Bérangère började plötsligt klappa i händerna och utropa
samtidigt:

— Gudmor Fleur-de-Lys, titta, vad geten har gjort!

Fleur-de-Lys sprang fram för att titta och ryckte till.
Bokstäverna, som låg uppradade på golvet, bildade ordet
FE-BUS.

— Har geten skrivit det där? frågade hon med skälvande
röst.

— Ja, gudmor, svarade Bérangère.

Och det var omöjligt att betvivla det, ty barnet kunde inte
stava.

— Se där hennes hemlighet! tänkte Fleur-de-Lys.

Vid barnets utrop hade emellertid alla sprungit fram för att
titta, fru Aloise, de unga damerna, zigenerskan, kaptenen.

Zigenerskan insåg, vilket fel geten begått. Hon rodnade
och bleknade och började darra inför kaptenen, som såg på
henne med ett småleende av belåtenhet och förvåning.

— Febus! viskade flickorna i största häpnad. Det är ju
kaptenens namn!

— Ni har ett underbart gott minne! sade Fleur-de-Lys
till zigenerskan, som var alldeles förstenad. Så brast hon i
gråt. O! stammade hon i förtvivlan, i det hon dolde ansiktet
i sina vackra händer. Det är en trollpacka!

Men i djupet av hennes hjärta viskade en ännu bittrare röst:

— Det är en rival!

Så sjönk hon avsvimmad till golvet.

— Min dotter! Min dotter! ropade den förskräckta
modern. Gå din väg, du zigenerska från avgrunden!

På ett ögonblick samlade Esmeralda ihop de olycksaliga
bokstäverna, gjorde ett tecken åt Djali och gick ut genom
den ena dörren, medan man bar ut Fleur-de-Lys genom
den andra.

Då kapten Febus blivit lämnad ensam, tvekade han ett
ögonblick mellan de två dörrarna; så följde han efter
zigenerskan.

225

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free