Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 2. En präst och en filosof är inte ett och detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
revändning att den inte var bra. Ja, som ni ser, var jag nära
att svälta ihjäl. Till all lycka är jag ganska stark i käften, så
jag sade till min käft: "Utför några konststycken, skaffa dig
själv föda." Ett sällskap vagabonder, som nu har blivit mina
goda vänner, har lärt mig en massa Herkules-konster, och
nu matar jag mina tänder varje kväll med ett bröd, som jag
under dagens lopp förtjänat i mitt anletes svett. När allt
kommer omkring, så medger jag, att det är ett sorgligt
användande av mina intellektuella förmögenheter och att
människan inte är skapad till att ägna sitt liv åt att slå på en
tamburin och bita i stolar. Men, vördade mästare, det är
inte tillräckligt med att framleva sitt liv, man måste även
göra något för att hålla sig vid liv.
Dom Claude hörde på under tystnad. Plötsligt fick hans
insjunkna ögon ett sådant skarpt och genomträngande
uttryck, att Gringoire kände sig pejlad till djupet av sin själ av
denna blick.
— Gott, mäster Pierre! Men hur kommer det sig, att ni nu
befinner er i sällskap med den där danserskan från Egypten?
— Jo, sade Gringoire, det beror helt enkelt därpå att hon
är min hustru och jag hennes man.
Prästens mörka ögon sköt blixtar.
— Har du gjort detta, eländiga usling? röt han och grep
i sitt raseri Gringoire i armen. Har du varit nog
gudsförgäten att bära hand på denna flicka?
— Vid min andel i paradiset, ers nåd, svarade
Gringoire, darrande i hela kroppen, svär jag, att jag inte ens rört
henne, om det är de som oroar er.
— Vad är det således, ni talar om man och hustru? sade
prästen.
Så utförligt som möjligt omtalade Gringoire allt det, som
läsaren redan känner till, om sitt äventyr vid Mirakelgården
och giftermålet med tillhjälp av den sönderslagna krukan,
ett giftermål som än så länge inte gått i fullbordan, enär
zigenerskan lämnat honom ensam varje natt, liksom hon gjort
den första.
— Det är förargligt, slöt han, men det kommer sig därav
att jag haft den oturen att bli gift med en jungfru.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
