Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 2. En präst och en filosof är inte ett och detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad menar ni? frågade ärkedjäknen som lugnats av
denna redogörelse.
— Det är svårt att förklara det, svarade poeten. Det är
vidskeplighet. Enligt vad en gammal tjuv, som bland oss
kallas hertigen av Egypten, omtalat för mig, är min hustru ett
hittebarn eller ett borttappat barn, vilket kommer på ett ut.
Hon bär kring halsen en amulett som, efter vad det påstås,
en vacker dag skall hjälpa henne att återfinna sina föräldrar,
men som skulle förlora sin dygd om flickan förlorade sin.
Varav följer, att vi båda två förblir fullkomligt dygdiga.
— Alltså, återupptog Claude, vars uppsyn ljusnat allt
mer och mer, alltså tror ni, mäster Pierre, att denna flicka
aldrig låtit någon man närma sig henne?
— Dom Claude, vad skulle väl en man kunna uträtta
gentemot en dylik vidskeplighet? Hon har nu en gång för
alla fått den i sitt huvud. Jag får erkänna, att det verkligen
är en riktig sällsynthet att finna en sådan nunnekyskhet mitt
ibland dessa zigenarflickor, som är så lätta att tämja, men
hon har haft tre ting som skyddat henne — hertigen av
Egypten som tagit henne under sitt beskydd, förmodligen i
avsikt att en vacker dag få sälja henne till någon glad präst;
hela stammen, som håller henne i en sällsam vördnad, som
om hon vore den heliga Jungfrun själv; och för det tredje en
viss liten näpen dolk, som den lilla skälmen alltid bär på sig,
trots herr prevotens förbud, och som alltid finns i hennes
hand, så fort man lägger armen om hennes midja. Jag kan
tala om för er, att hon är en liten geting som kan stickas
ordentligt.
Ärkedjäknen ansatte Gringoire med frågor.
Esmeralda var, enligt Gringoires åsikt, en menlös,
förtjusande och älsklig varelse, med undantag för en viss liten
grimas som var betecknande för henne, en okonstlad och
oskyldig flicka, okunnig om allt och entusiastisk för allt,
ännu så länge utan en aning om skillnaden mellan en man
och en kvinna, för övrigt förtjust i dans, i ett larmande liv,
i Guds fria natur, ett slags kvinnobi med osynliga vingar på
fötterna, och levande i en ständig virvelvind av dans och
musik. För denna sin natur hade hon att tacka det kring-
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
