Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 2. En präst och en filosof är inte ett och detsamma - 3. Klockorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han grep den häpne Gringoire i axlarna och sköt honom
ut genom porten, varpå han med långa steg försvann in
under katedralens mörkaste valvbågar.
TREDJE KAPITLET
Klockorna
Från och med den morgon, då han stått i halsjärn, tyckte
invånarna i trakten av Notre-Dame sig märka, att
Quasimo-dos iver att ringa i klockorna hade svalnat betydligt. Förut
hade klockorna varit i gång i ett sträck: långa
ottesångsring-ningar, som varat till högmässan, själva storringningen till
högmässan, ringningar till bröllop och barndop och alla
möjliga slags ringningar. Den gamla kyrkan befann sig i en
ständig virvel av ringningar. Någon klangens och nyckens
ande tycktes ständigt sända ut sina ljud genom dessa
kopparmunnar. Nu verkade det som om denne ande skulle ha
försvunnit. Katedralen tycktes ha blivit dyster och mörk och
tyst. Helgdagarna och begravningarna fick sina enkla
ringningar, kala och osmyckade, nätt och jämnt vad ritualen
krävde, och ingenting mer. Av de dubbla ljud, som
utströmmar från en klocka, från orgeln inuti den och från klockorna
utanpå, hördes numera endast orgeln. Det var, som om det
inte funnits någon musik längre i klockorna. Inte desto
mindre fanns Quasimodo alltjämt kvar där. Vad var det
således som hänt honom? Berodde det på att blygseln och
förtvivlan över scenen vid skampålen alltjämt fanns kvar i hans
hjärta, att tortyrmästarens piskrapp alltjämt levde kvar i
hans tankar och att sorgen däröver släckt alla känslor hos
honom, till och med hans passion för klockorna, eller
berodde det måhända därpå att Marie hade fått en rival i
klock-ringarens hjärta? Blev måhända den stora klockan och
hennes fjorton små systrar försummade för något ännu
älskligare och mer tilltalande?
Det slumpade sig så, att i Herrans år 1482 inföll Marie
Bebådelsedag på tisdagen den 25 mars. Den dagen var
luften så ren och lätt, att Quasimodo erfor en återvändande
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
