Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 2. En präst och en filosof är inte ett och detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärkedjäknen satte handen under hakan och tycktes
fundera ett ögonblick. Plötsligt vände han sig om mot Gringoire.
— Kan ni svära på att ni inte har rört henne?
— Rört vem? sade Gringoire. Geten?
— Nej, den där kvinnan.
— Min hustru? Jag svär, att jag inte har gjort det.
— Och dock är ni ofta ensam med henne.
— Varenda kväll minst en timme.
Dom Claude rynkade pannan.
— Åhå! mumlade han. Svär mig vid er moders liv,
upprepade ärkedjäknen hastigt, att du inte så mycket som rört
denna kvinna med din fingerspets.
— Jag skulle även kunna svära det vid min faders huvud,
svarade poeten. Men vördade mästare, tillåt mig att göra er
en enda fråga.
— Tala!
— Vad kan den saken angå er?
Arkedjäknens bleka ansikte blev blossande rött som en
ung flickas. Han stod tyst ett ögonblick, så svarade han med
synbar förlägenhet:
— Hör på mig, mäster Pierre Gringoire. Såvitt jag vet,
tillhör ni ännu inte de fördömda. Jag hyser intresse för er
och vill er väl. Men kom ihåg, att den minsta beröring med
denna zigenarflicka från helvetet skall göra er till satans
undersåte. Ni vet, att det alltid är kroppen, som leder till
själens undergång. Ve er, om ni någonsin närmar er denna
kvinna! Det är allt jag har att säga er.
— Jag försökte det en gång, sade Gringoire och kliade
sig i nacken. Det var första kvällen, men jag fick endast ett
sting.
— Var ni verkligen nog djärv att göra det, mäster Pierre?
utbrast prästen och hans uppsyn blev åter mörk.
— En annan gång, fortsatte poeten småleende, innan
jag gick till sängs, kikade jag genom nyckelhålet och fick se
den förtjusande unga damen i blotta linnet; hon var den
älskligaste unga dam som någonsin kommit en säng att
knarra med sin bara fot.
— Dra åt helvete! utropade prästen med en förfarlig blick.
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
