Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 7. Spökmunken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka tillfallen låta kvinnan vänta en liten stund. Men ni tycks
vara en hygglig karl, och det tycks vara säkrast, att vi
uppskjuter vårt lilla parti tills i morgon. Så nu går jag till mitt
möte. Klockan sju är den bestämda tiden, som ni vet.
Febus kliade sig bakom örat.
— Kors för tusan! Det hade jag sånär glömt! Jag har inte
ett öre på mig att betala rummet med, och den där gamla
häxan vill ha betalt i förskott; hon litar inte på mig. ..
— Här har ni att betala med.
Febus kände, hur den okändes kalla hand smög ett större
mynt i hans egen hand. Han kunde inte låta bli att taga
emot myntet och trycka handen.
— Vid Gud! utropade han. Ni är en riktig hedersknyffel!
— Jag gör ett villkor, sade den obekante. Bevisa för mig,
att jag haft orätt och att ni talat sanning. Göm mig i en vrå,
varifrån jag kan se, huruvida denna kvinna verkligen är
den, vars namn ni uttalat.
— Ah, hjärtans gärna! svarade Febus. Vi skall taga den
heliga Martas rum. Ni kan se av hjärtans lust i den där lilla
skrubben innanför det rummet.
— Kom då! sade skuggan.
— Till er tjänst, sade kaptenen. Jag vet verkligen inte,
om ni inte är mäster Diabolus i egen hög person. Men låt
oss vara vänner i kväll, så skall jag i morgon betala mina
skulder med börsen och värjan.
Nu gick de hastigt vidare, och några minuter senare
tillkännagav flodens brus för dem, att de befann sig på Pont
Saint-Michel, som den tiden var bebyggd med hus.
— Jag skall först introducera er, sade Febus, och sedan
går jag och hämtar damen, som väntar på mig i närheten av
Petit-Chåtelet.
Hans följeslagare svarade inte. Under hela den tid, de
gått sida vid sida, hade han inte yttrat ett enda ord. Febus
stannade vid en låg port, och bultade på den. Ett ljussken
blev synligt i springorna.
— Vem är det? ropade en tandlös röst.
Kaptenen svarade med några eder, porten öppnades med
ens, och de såg framför sig en gammal kvinna och en gam-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
