Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 7. Spökmunken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mal lampa, som båda darrade. Gumman, som var nästan
dubbelvikt, var klädd i trasor, hennes huvud som darrade,
var omvirat med en trasa och upplyst av ett par små
plirande ögon; hennes händer, ansikte och hals var fulla med
rynkor, läpparna var vikta inåt över tandköttet, och omkring
munnen hade hon vita morrhår, som förlänade henne
utseendet av en katt. Hennes kyffe verkade inte mindre förfallet
än hon själv. Väggarna var vitlimmade, takbjälkarna svarta,
spiseln fallfärdig, överallt satt spindelvävar, mitt i rummet
stod några rangliga stolar och ett dito bord. En smutsig
barnunge satt på en askhög, och i bakgrunden syntes en
trappa eller, rättare sagt en stege, som ledde upp till ett
vindsrum. Då de kom in i denna håla, drog Febus’
hemlighetsfulle följeslagare upp kappan ända till ögonen. Under
tiden skyndade sig kaptenen, som hela tiden svor som en
turk, att taga upp sin écu, varvid han samtidigt sade:
— Den heliga Martas kammare.
Den gamla kvinnan tog emot honom, som om han varit
en prins, och lade ned écun i en dragkista. Det var samma
mynt, som Febus fått av mannen i den svarta kappan.
Medan hon vände ryggen till, smög den långhårige, trasige lille
pojken, som suttit i askan och lekt, sig fram till kistan, tog
upp écun och lade i stället dit ett vissnat blad, som han ryckt
från en riskvist.
Den gamla kvinnan gav de två nådiga herrarna, såsom
hon kallade dem, ett tecken att följa med och klättrade före
dem upp för stegen. Då hon kom upp i vindskammaren,
ställde hon ned lampan på en kista, och Febus, som tycktes
vara hemmastadd i huset, öppnade en liten dörr, som ledde
till en mörk skrubb.
— Stig in här, käre vän, sade han till sin följeslagare.
Mannen i kappan lydde, utan att svara ett ord.
Dörren stängdes om honom. Han hörde Febus låsa den
utifrån och ögonblicket efteråt gå nedför trappan jämte den
gamla kvinnan. Lampan hade de tagit med sig.
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
