- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
275

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 8. Nyttan av fönster som vetter mot floden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med dessa ord slog hon armarna om officerens hals,
höjde ögonen mot honom, bönfallande och småleende genom
tårarna. Hennes mjuka barm skavdes av det grova tyget och
de hårda broderierna på hans röck. Kaptenen, som var
alldeles berusad, tryckte sina glödande läppar mot dessa sköna
afrikanska axlar, och flickan, som låg där med blicken riktad
mot taket skälvde och darrade under hans kyssar.

Plötsligt såg hon över Febus’ huvud ett annat huvud, ett
blåblekt, sällsamt, förvridet ansikte med en djävulsk blick,
och tätt intill detta ansikte syntes en hand, sluten kring
skaftet på en dolk. Både ansiktet och handen tillhörde prästen,
som lyckats spränga dörren och rusat ut i rummet. Febus
kunde inte se honom. Den unga flickan förblev orörlig,
förstenad, stum under inflytande av denna ohyggliga syn.

Hon var till och med oförmögen att uppge ett rop. Hon
såg dolken sänkas mot Febus och åter höjas, drypande av
blod.

— Förbannelse! utbrast kaptenen och sjönk till golvet.

Hon svimmade. I samma ögonblick som hennes ögon slöt

sig och medvetandet lämnade henne, tyckte hon sig känna
en beröring av eld mot sina läppar, en kyss, som brände
ännu mer än bödelns glödgade järn.

När hon återkom till medvetande, fann hon sig omgiven
av beväpnade soldater. De höll på att bära bort kaptenen
som badade i blod; prästen var försvunnen; fönstret i
rummet, som vette mot floden, stod vidöppet; man höll just på
att taga upp från golvet en kappa, som man antog tillhöra
officeren, och hon hörde männen säga:

— Det är en trollpacka som stuckit ned en kapten.

275

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 1 13:07:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free