Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 1. Den till ett vissnat löv förvandlade écun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer henne. Titta, där är hon mitt ibland alla pikenerarna.
— Vem är denna kvinna? frågade Gringoire. Känner ni
till hennes namn?
— Nej, jag kom nyss. Jag förmodar emellertid, att det är
fråga om något slags trolldom, eftersom
konsistoriemedlemmar är närvarande.
Nu blev de båda talande nedtystade av de övriga
kringstående. Ett ytterst viktigt vittnesmål skulle just avläggas.
— Mina nådiga herrar, sade från mitten av rummet en
gammal kvinna, vars ansikte var till den grad begravt under
hennes kläder, att man hade kunnat taga henne för ett
vandrande trasbylte, det är så sant, som det är sagt att jag är la
Falourdel, som i fyrtio år bott vid Pont Saint-Michel och
ordentligt betalat mina hyror och utskylder. Numera en
gammal gumma, men en gång i tiden en söt flicka, mina nådiga
herrar! För några dagar sedan sade någon till mig: "Spinn
inte så mycket om kvällarna, la Falourdel, ty djävulen tycker
om att kamma ut sländan åt gamla kvinnor med sina horn.
Säkert är, att spökmunken som i fjol höll till omkring
Temple, numera strövar omkring i la Cité. Tag er i akt, Falourdel,
att han inte kommer och knackar på er dörr." En kväll, då
jag som bäst sitter och spinner, knackar någon på dörren.
"Vem är det?" säger jag. Någon svär. Jag öppnar dörren.
Två män kommer in. En svartklädd man och en vacker
officer. Av den svartklädde mannen kunde man inte se något
mer än ögonen, två eldkol. Allt det övriga var kappa och
hatt. Och så säger de till mig: "Den heliga Martas rum."
Det är mitt vindsrum, mina nådiga herrar, mitt bästa rum.
De ger min en écu. Jag låser in écun i min kista och säger:
"Det här blir bra till kött i morgon." Vi går uppför trappan.
När vi är däruppe, försvinner den svartklädde, medan jag
vänder ryggen till. Det gör mig en smula häpen. Officeren,
som var vacker som en fin herre, följde med mig ned igen.
Han lämnar huset. Efter ungefär så lång tid som det tar att
spinna en fjärdedels docka, kommer han tillbaka med en söt
ung flicka, en riktig skönhet, som skulle ha lyst som en sol,
om hon hade varit klädd ordentligt. Hon hade med sig en
get, en stor bock, svart eller vit, jag kommer inte ihåg vilket-
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
